Idag skulle jag och Liam åka till Malmö. Till MALMÖ!!!! (På med den skottsäkra västen!!)
Jag, som är en sådan där jobbig människa som blir stressad av minsta lilla, tog snabbt beslutet att vi skulle ta tåg dit. Att köra bil inne i Malmö var absolut inget som tilltalade mig och jag blev stressad av bara tanken!! Så tåg skulle bli ”enklast” tänkte jag.
På ”min tid” tog man sig in till stationen, traskade fram till biljettluckan, pratade med en fysisk person som satt där klädd i vit skjorta, blå väst och en liten skarvs knuten runt halsen. (Var det en man så hade han istället slips) Man berättade var man ville åka och så trollade personen innanför luckan fram en biljett. Sen var det bara att sätta sig på tåget och ge sig ut i vida världen.
På den tiden kände man sig lugn och trygg. Så länge man bara kunde tala om var man ville så löste sig allt utan minsta stress.
Annat är det nu 😱 Jag blir stressad redan vid tanken på att åka tåg. Nu ska man köpa biljett i en automat. Ingen hjälp av kvinnan med väst och skarfs runt halsen där inte!! Man får helt enkelt klara sig själv bäst man kan.
Vårt tåg skulle gå 06:28 från Hässleholm idag. Igårkväll var jag inne och pratade med Liam för att ”planera” resan. Där och då bytte vi på något sätt plats. Han blev den vuxne och ansvarsfulle och jag blev tonåringen med tänket ”det löser sig”
Liam förstod inte alls min stress över kommande biljettköp. Lite knappande på mobilen så hade han köpt en biljett i en app. Han behövde minsann ingen kvinna med skarfs och väst. Han passade samtidigt på att berätta för mig hur ologiskt och ute det är att ha pappersbiljett 😳
I morse var det då dags att ge oss av. 06:00 skulle vi lämna infarten hemma i lilla trygga Bjärnum. Här bet jag ihop och stängde av mina tvångstankar som sa att jag borde köra 5:45 fall i fall att det skulle ske några missöden på vägen. Men jag kände mig trots allt lugn.
Resan in till Hässleholm gick bra. Och vi hittade parkering med en gång. För att undvika parkeringsböter så skulle jag så klart betala. Och NU kom stressen som en fet smäll i nacken!!! Min vanliga metod att betala med en app i telefonen funkade så klart inte. För av någon anledning så skulle det vara en annan app till just detta ställe. VARFÖR?!?!? Varför kan inte hela hässleholm bara ha en och samma app när man ska betala?? Eller ännu bättre. Varför inte behålla dom gamla vanliga parkeringsautomaterna som jag växte upp med??
Eller nja riktigt så långt tillbaka behöver vi kanske inte gå. Men iallafall samma app!!! Vem har tid att stå och ladda ner en massa appar när man ska med ett tåg???
För att få den där biljetten enklast så fick jag helt ”enkelt” betala med kort. Jag satte in kortet och tryckte in hur länge vi planerade att stå där. (Tidspessimist som jag är så tryckte jag in 6 timmar 🙈)
Köpet nekades och både min stress och puls ökade. Jag testade en gång till men köpet nekades igen. Nu började jag nästan skaka och fundera på om jag möjligen har handlat upp alla mina pengar utan att minnas det.
Jag började nästan hyperventilera av stress när Liam lugnt säger att nästa tåg går bara några minuter senare och att vi ska ta det istället. Sen stegar han fram till automaten och ta kommando över betalningen med sitt kort.
Men även hans betalning nekades och nu var jag nästan i upplösningstillstånd. Liam var lugnet själv när han talade om att vi hade 20 minuter på oss innan vårt tåg skulle gå. Och det skulle inte inkräkta nämnvärt på vår ankomst tid till Malmö.
Där och då valde jag att kapitulera fullständigt och lägga hela mitt öde i Liams händer. Det skulle nog bli bäst, lugnast och säkrast för oss båda. Så från den stunden följde jag honom som en liten svans och förlitade mig helt på att han hade koll på allt.
Han fick till och med visa upp min biljett för konduktören och jag kände mig lite som om han var min personliga assistent och ledsagare 🙈
Fram till Malmö kom vi. Och det i god tid innan vårt ”möte” och tur var det för ingen av oss var helt säkra på var vi skulle. Hade det inte varit för Liam så hade jag förmodligen irrat omkring inne på Malmö centralstation fortfarande!!! Så stor var den inte på ”min tid” 😳 Då fanns det nog ca 5-6 tågspår…..nu finns det säkert minst 20. Och det fanns nog bara en liten butik som sålde kaffe och möjligen någon kaka. Nu är det ju som ett köpcenter!! När man ändå ska åka tåg kan man passa på att samtidigt köpa en kaffe, en trerätters meny, en brödrost och en ny bil. Allt under ett och samma tak!! Jag blev förvirrad av alla butiker, tågspår och skyltar och kände verkligen att NU hade bonden kommit till storstan!!! 😲
Men Liam han tog sig fram som om han var född på centralen i Malmö.
Eftersom jag hade bestämt mig att lägga mitt öde helt och hållet i Liams händer så fick jag ju även ge honom mitt fulla förtroende att han tog oss dit vi skulle och i rätt tid. Så under hela vår promenad så tittade jag inte på klockan en enda gång!!! Och utan att jag kände mig stressad så såg Liam till att vi kom till rätt plats 10 minuter innan vi skulle vara där. 😁
Allt gick som det skulle och det tack vare Liam som behöll sitt lugn under hela resan. Trots att hans mamma skakade som ett asplöv och bara längtade hem till lilla trygga hålan igen.
Först när vi (tack vare Liam) satt på tåget hem igen, så började jag slappna av. Snaaaart skulle jag vara tillbaka på, för mig, känd mark.
0 kommentarer