Jag vet inte riktigt var han har varit men han flög nog lite fel eller tog alldeles för många pauser på vägen. För han dök ju inte upp när han skulle. Och väntan och längtan bara växte och växte. Men tillslut kom han, den där storken. 9 dagar försenad men Läs mer…
Jag får väl börja med att svara på det som många undra. Nej, vi har inte druckit champagne ännu. För nej, prinsessan har inte kommit ännu. Så än så länge är vi ”bara” farmor och farfar till en. Men snaaaart 🥰 Men nu över till det jag skulle skriva om. Läs mer…
Jag är en person som inte dricker alkohol speciellt ofta. Det är liksom inte speciellt viktigt för mig. Jag är inte, som många andra, sådan som har behov av att det ska drickas så fort man är ledig eller så fort det är helg. Därför så är det, vanligtvis, ingenting Läs mer…
När jag och Robban är ute och äter på restaurang så vill han i stort sett alltid sitta så att han kan titta mot dörren. Jag vet egentligen inte varför men antar att han av någon anledning vill ha koll på vem eller vilka som eventuellt kommer in genom dörren. Läs mer…
Jag får väl ta och beta av ämnena på den där blogglistan som jag gjorde. Detta är det inlägg som egentligen var tänkt att kallas besvärligt namnbyte. Nu kan jag (snart) stryka det från listan. Ni minns kanske att jag för över 1 år sedan skrev att Robban ville att Läs mer…
Tanken var egentligen att det skulle komma ett inlägg som handlar om något heeeelt annat. Men så hämtade Robban in dagens post….. Detta har varit ett sådant inlägg som jag tänkt skriva men som bara inte blivit av. Men idag när brev nummer FEM dök upp så blev det liksom Läs mer…
Jag saknar att blogga!!! Då kan man ju tycka att det väl bara är till att sätta igång och skriva. Men så enkelt är det av någon anledning inte. Jag har försökt flera gånger för (som vanligt) så här jag egentligen massor att skriva om. Men åter igen har det Läs mer…
Varje dag, i varje andetag jag tar och i varje rörelse jag gör så saknar jag min mamma. Hon som var min bästa vän. Hon som jag kunde prata med om allt. Hon som förstod mig och som sa att hon var stolt över mig för att jag vågade vara Läs mer…
Jag har kämpat och jag har våndats. Jag kan inte, på mina 10 fingrar, räkna hur många gånger jag, de senaste 2 åren, har varit på väg att ”slänga in handduken” och bara ge upp. Alla gånger som jag suttit, med näsan i böckerna eller vid datorn och bölat för Läs mer…
För 2 år sedan så gick jag, med nervösa steg och fjärilar i magen, in genom dörrarna på komvux i Hässleholm. Jag hade där och då ingen tro på mig själv. Men hade bestämt mig för att ge det 3 månader innan jag hoppade av utbildningen och, med svansen mellan Läs mer…