Jag och Robban är väldigt samspelta i det mesta vi gör. Vi tycker oftast lika om saker och ting och de få gånger vi inte gör det så är det för att Robban har fel. 🤣

I fredags så åkte vi ut på en (sista??) liten husvagns semester. Strandhotellet i Mellbystrand erbjöd räkbuffé och underhållning av trubadurerna ”Tenny & jag” En sanslöst bra kombination om man frågar mig som bara älskar skaldjur. 😋

När vi ger oss ut med husvagnen och ska ställa iordning på vår plats så är vi extremt samspelta. Vi behöver inte ens prata. Vi bara ställer iordning. Var och en vet liksom vad man ska göra. Men ibland, när man minst anar det, så hamnar Robban plötsligt i någon typ av hjärnsläpp eller trots och får selektiv hörsel. Så var det i fredags.

Under alla våra resor i sommar så har det varit sol och varmt så vi har bara använt oss av husvagnen markis. Vi har inte ens tagit upp och tittat på förtältet sedan vi köpte husvagnen. Så vi hade ingen som helst aning om hur det såg ut.

Vi har många gånger sagt att vi skulle ta fram det och prova det här hemma under sommaren, så att vi slipper en eventuell pinsam situation på en camping där vi står och klöser oss i huvudet och undrar hur vi ska få upp tältet. Så har det dock inte blivit.

När vi nu gav oss iväg i fredags så var det ett måste att sätta upp det där tältet. Dels för att kvällarna är kyliga men mest för att Benjamin med sambo skulle ha tält i vårt tält.

Sanslöst bra uppfinning 😁

Vi hade ingen aning om hur tältet ens såg ut eftersom det inte lämnat sin påse en enda gång sedan vagnen införskaffades. Men alla förtält bygger ju på en och samma princip så att bygga det skulle väl inte vara några problem.

Vi hade med i våra beräkningar att det kunde bli blött att bygga tält eftersom det hade hotats med regn. Det behövde vi dock inte oroa oss för eftersom solen lös från en klarblå himmel när vi kom fram till campingen. 😎

Vad vi dock inte hade med i beräkningarna var att Mellbystrand denna dag bjöd på halv STORM. (Ja, storm är kanske att ta i men det blåste väldigt mycket)

Jag tyckte att vi skulle ställa vagnen på ett håll eftersom att det då skulle ge lite mer lä. Robban tyckte att vi skulle ställa den på andra hållet för att………🤔 Ja varför kan man ju undra. 🙄 Vi ”tjafsade” fram och tillbaka om hur vagnen skulle stå, och jag gav till slut med mig och tänkte att vi ställer den på ”hans” håll……sen kan jag ju säga ”vad var det jag sa?” resten av helgen.

Så vi ställde vagnen på det håll där den fick som allra minst lä. (Bra beslut Robban. VERKLIGEN!!) Och så skulle det då börja byggas… ..SUCK!!!

Pinnarna till detta tältet fästes inte alls på samma sätt som vårt förra tält gjorde. Och det tog en stund innan vi ens klurat ut hur dom skulle fästas. Trots att det var en förbannat enkel och genial anordning. Men vi får väl skylla på att blåsten skapade tvärdrag i huvudet på oss.

Vi gjorde, som vi alltid gör och började med att dra på tältduken som var ett he**e att få på. Dels för att det gick förbannat trögt och dels för att den förra ägaren hade lämnat alla sidorna kvar i tält duken vilket gjorde allt mer besvärligt. Jag spottade och svor över vilken idiot han var. Samtidigt som mitt sunda förnuft sa mig att när han lämnade kvar sidorna så var ju tältet hans och då fick han göra som han ville. Men han kunde väl åtminstone ha petat ner ett litet frikort för parterapi i den där tältsäcken för det hade verkligen behövts!!

Efter många om och men kom den dock ändå på plats.

När vi bygger förtält så brukar vi vanligtvis dra i tältduken och sen slänga upp den på husvagnstaket och sen bygga ”skelettet” med pinnarna innan vi drar över duken och sätter på sidorna. Pang bom klart!! Men detta var ju omöjligt att göra när alla sidor satt fast.

Så vi gjorde dock ett försök att stå och brottas och bygga innanför duken. Vilket inte alla fungerade efter som det blåste så förbannat hela tiden…….eftersom husvagnen stod på fel håll!! 🤬

Varje gång vi fick en pinne på rätt plats så kom en halv orkan och allt rasade ihop igen. Och för varje gång det hände så blev jag mer och mer irriterad. Under svordomar ”slet” jag av sidorna

Men jag konstaterade att vi ändå behövde fler händer som höll pinnarna. Så jag föreslog att vi skulle fråga en granne om hjälp. Förslagsvis dom som kom efter oss (och hade ställt sin vagn på rätt håll) och både hunnit sätta upp sitt tält, laga och äta middag, tagit en middagslur och en lång strandpromenad. Eller ja, dom hade iallafall fått upp sitt tält.

Robban förklarade att han inte ville be grannarna om hjälp för han visste ju inte vad dom var för några?!?! NEEEEJ…..Och det vet du inte med dom folk som DU frivilligt har erbjudit din hjälp på andra campingar under åren!! (Jag kunde iallafall garantera att vad dom än var för några så var dom nog inte ens hälften så mordiska som jag var just där och då.) Robban tyckte istället att det var bättre att vänta tills våra medresenärer kom (en timme senare!!) och istället ta hjälp av dom. JAAAA vilken bra idé!!!! Eller INTE!! Jag kände mig redan stressad som det var och skulle vi vänta en hel timme till så skulle jag bli ännu mer stressad. Vi hade en bordsbokning på strandhotellet och alltså en tid att passa.

Nej men då tyckte han att det var bättre att vi liksom bara kämpade på och satte upp det själva. Jo men visst….hittills så hade ju den metoden fungerat ypperligt 🙄 Det enda som blivit ”rest” var nivån på min irritation!!

Men visst, vi kämpade på lite till med en tältduk som fladdrade i vinden och pinnar som trillade åt alla håll.

Tillslut så hade jag mord i blicken när jag mellan sammanbitna tänder, så hotfullt jag bara kunde, väste till Robban att antingen så skulle han gå och be grannarna om hjälp eller så skulle jag göra det. Och om jag gjorde det så skulle det nog bara bli pinsamt!!

Skräckslagen och med fruktan för sitt eget liv gick Robban bort till grannarna och bad om assistans. Och campingfolk är ofta väldigt hjälpsamma (Även om man som campare egentligen hellre bara sitter och tittar på och skrattar läppen av sig när andra bygger tält)

Det tog inte lång tid innan han kom tillbaka med två unga killar som genast satte igång att hjälpa till. Dom pekade och instruerade hur vi skulle göra och jag bet ihop så att det nästan knakade i käkarna. Flera gånger ville jag säga ”Du lille vän. Det är inte så att vi inte vet eller fattar hur man bygger ihop ett förtält för det har vi gjort långt innan du ens lärde dig att gå. Och vi har gjort det fler antal gånger än vad det finns siffror i summan av krediten du har på din husvagn. Vi har bara inte gjort det under tidspress och storm!!!” Men jag la band på mig själv och tänkte att han får vara hur mycket besserwisser han vill bara tält helvetet kommer upp!!

Där har vi en av dom hjälpsamma grannarna.

På ingen tid alls så stod tillslut tältet på plats och Robban kunde spika ner markpinnarna medans jag försökte hitta tillbaka till mitt vanliga jag.

Jag tackade grannarna så hjärtligt för hjälpen och sa att dom hade räddat ett äktenskap med sin insats. ”Ja, tyvärr” lät det nästan som att Robban sa. Men det måste nog varit jag som hörde fel. 🤔

När allt äntligen var på plats så kunde jag äntligen pusta ut och njuta av en fortsatt bra helg med god mat, vin och fint umgänge ❤️

Kategorier: Allmänt

0 kommentarer

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras.