Igår skrev jag ju hur jobbigt det var för Robban att acceptera att han måste vara i karantän. Han nästan grät när tom. hans chef förbjöd honom att gå till jobbet. Han blev ju dock något lugnare när han fick veta att han får lov att gå ut men inte vistas bland folk.
Idag vaknade han rastlös vid bara blotta tanken på sin påtvingade karantän. Jag kan dock redan nu se positiva saker med den här karantänen 😁
Direkt efter frukosten satte Robban igång att dammsuga för att ha något att göra. Ja det behövdes ju och jag har ju inte riktigt energi och ork så det var väl bra att han tog tag i det.
När han hade dammsugat klart så ”försvann” han. Efter en stund så började jag undra var han hade tagit vägen så jag gick för att titta efter honom.
Jag hittade honom bakom den stängda dörren i Liams rum.
Där inne hittade jag honom sittande på knä på golvet. Snörvlande, snyftande och hulkande i färd med att måla en vägg.
Stackaren!!! Han saknar jobbet så mycket att han har letat med ljus och lykta efter någon liten vägg bit han kunde måla här hemma. 😂
Jag har dock en viss förståelse för hans panik över sitt ”utegångsförbud”. Jag har i vanliga fall inga problem med att vara hemma. Jag trivs bäst här och ger mig inte ut i första taget om jag inte måste. Men när man inte FÅR åka någonstans så vill man inget hellre.
Hade jag bara mått bättre och haft lite lite mer energi så skulle jag förmodligen vilja åka till Biltema och titta på skruvar, verktyg och bildelar. Eller till Byggmax för att titta på brädor. Eller något annat helt ointressant bara jag fick komma hemifrån.
Men nu är det som det är och jag stannar snällt hemma och kurerar mig. Under tiden så kan jag ju skriva en lista på saker som Robban kan roa sig med tills han får gå ut igen 🤪
0 kommentarer