Det är alltid jag som sköter dom större mat inköpen i vårt hushåll. Robban kan sticka inom Ica i byn om det är något litet vi fattas. Men när det gäller dom stora handlingarna så tar jag dom.
Det är dels för att Robban nästan får en allergisk reaktion av att gå in i en affär (om det inte är typ Biltema eller Jem&Fix) och dels för att det helt enkelt bara är smidigast och bäst för alla om jag gör det.
Ska Robban handla så irrar han omkring med inköpslistan krampaktigt i handen och vet inte var han ska eller var han har varit. Och trots att han har en lista att rätta sig efter så får han bara med sig hälften av det han ska. Men i gengäld så får han med sig en väldig massa annat som han inte ska ha.
Vi har varit och handlat tillsammans vid några tillfällen och det gör jag inte gärna om. Robban kan gå iväg för att hämta tex. skinka som stått skrivet på listan. På vägen passerar han tuberna med räkost och tänker nog där och då att detta finns inte på listan så det behöver vi nog. Att där redan finns 2-3 tuber hemma i skåpet är han helt omedveten om. Ett paket blöjor , en kokosnöt och en burk kattmat hänger också med bort till vagnen. Men den där skinkan, som faktiskt stod på listan, har han för länge sedan glömt. Att packa upp efter Robban shopping är alltid lika spännande. Vad finns där för spännande saker (som vi inte behöver) och vad saknas av det som stod på listan och som vi faktiskt fattades??
Så här blir det nästan varje gång. Och därför tycker jag att det är bättre om jag får sköta alla storhandlingar på egen hand. I gengäld så låter jag bli att tex pilla under huven på bilarna. Han sköter det han är bra på och jag sköter det jag är bra på. En bra och rättvis fördelning anser jag.
MEN…….. Det händer att vi besöker en mataffär gemensamt. Om vi ändå är i stan och bara behöver tex lite mjölk eller ett bröd. Då svänger vi inom och jag springer omkring och plockar ihop det vi ska ha medans Robban står mitt i butiken och set allmänt förvirrad och bortkommen ut. Han har liksom ingen som helst koll på var saker finns eller hur saker och ting fungerar.
Igår var en sådan där dag då vi sprang in snabbt på Willys i stan. Jag plockade ihop och scannade det vi skulle ha. När vi kom till kassan så betalade Robban och var alltså den av oss som fick kvittot med den lilla streckkoden på som gör att man kan komma ut genom att lägga den mot en streck kodsläsare. Jag trod lite framför honom i väntan på att han skulle släppa ut mig. Just där och då fick jag det största beviset på hur bortkommen Robban är i en mataffär!!!!
När jag vänder mig om för att se vad som gör att det tar sådan tid med att öppna så ser jag honom stå och kämpa med den där streckkoden som tydligen inte vill fungera.
Där står Robban och försöker om och om igen utan att lyckas. Behöver jag berätta att han kände sig något dum och att jag bröt ihop av skratt när jag såg honom stå och försöka få koden avläst mot en hansprits automat?
Robban enda kommentar: ”Åh nej. Nu hamnar jag i bloggen igen”
0 kommentarer