Hur kan tiden gå så fort när det samtidigt känns som om den står fullkomligt stilla? Idag är det 4 månader sedan jag förlorade dig min älskade mamma. 4 månader som har inneburit så obeskrivligt mycket sorg, tårar, ångest och saknad. Och än idag kan jag inte riktigt förstå att du faktiskt är borta föralltid. På något sätt så går jag fortfarande och väntar på att du ska komma tillbaka och att jag ska vakna upp ur denna mardröm. Men du kommer ju inte tillbaka. Och jag vaknar inte. 😟

Alla säger att det kommer att kännas lättare med tiden. Men jag har svårt att tro dom. Jag tycker bara att det blir svårare och svårare. Min saknad blir värre och värre för varje dag som går och jag undrar om jag någonsin ska kunna bli hel igen. Om jag någonsin ska hitta tillbaka till den jag en gång var. Du tog en bit av mig med dig när du gick. Hur ska jag någonsin kunna bli hel då?

Ibland kan jag känna mig så obeskrivligt arg. Arg för att just du skulle behöva vara den som tvingades att gå för tidigt. För du var inte klar. Jag minns hur vi pratade om ”målen” du satte upp för dom saker du ville få vara med och uppleva innan du skulle kunna känna att du var nöjd. Men för varje mål du nådde så satte du upp ett nytt. Och vi kom fram till att du nog aldrig skulle bli nöjd. Att du aldrig skulle känna ”nu har jag upplevt allt. Nu är jag klar” För varje mål du passerade så fanns det en ny upplevelse längre fram som du inte ville missa.

Men du behöver ju inte missa något mamma.❤️ Du kan ju vara med och uppleva alla dom där sakerna, som ligger på framtiden, från den plats där du är nu. Du kan ju vara med, och kommer att vara med, vid varje stor händelse. Vi kanske bara inte kan se, höra och känna att du faktiskt är där, trots att jag någonstans vet att du är där. För jag vet att du är intill mig. Jag vet att du ser mina tårar och hör hur jag ofta pratar med dig. Jag kan bara inte höra dina svar. Jag kan inte se dig och kan inte krama dig.

Jag skulle kunna ge hur mycket som helst för att få höra din röst och få krama om dig bara en enda sista gång.

Mitt liv blev så fruktansvärt tomt när du försvann. Jag älskar och saknar dig så att det gör ont mamma!!!

Kategorier: Allmänt

0 kommentarer

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras.