Jag kan inte minnas när jag sov en hel natt senast. Eller när jag senast vaknade upp och kände mig pigg och utvilad.

Jag har ofta väldigt svårt att somna på kvällarna, trots att jag egentligen är helt slut. Länge och väl så ligger jag där och väntar på ”John Blund” men det är uppenbart att jag är väldigt långt ner på hans prioriteringslista.

Jag ligger där med Robban tätt intill och väntar tålmodigt. Robban somnar på 2 sekunder. Och jag blir avundsjuk för att han kan sova men inte jag.

Efter många om och men så känner jag tillslut äntligen hur jag sakta sakta är på väg att somna. Ni vet den där härliga känslan när man är precis mellan sömn och vakenhet.

Då, just sprattlar Robban till så att jag håller på att få ett hjärtstillestånd och är klarvaken igen!! 😩 Och så får jag börja om igen med att ligga och vänta på John Blund. Just där och då får jag ligga och rabbla som ett mantra för mig själv ”han kan inte hjälpa det. Han kan inte hjälpa det, han kan inte……”

Efter ytterligare en lång stund så är jag åter igen på väg in i sömnen. Då börjar Robban antingen snarka eller sprattla igen och åter igen ligger jag där klarvaken och påminner mig själv om att han inte kan hjälpa det. Skulle jag inte påminna mig själv om det så skulle jag mest troligt ha kvävt honom med en kudde!! Ligg Still människa!!!!

OM jag väl lyckas somna så är jag ofta så trött så att jag börjar snarka. Då väcks så klart Robban som då avsiktligt knuffar till mig så att jag vaknar igen. Och DET kan han hjälpa!!!!

Ibland så har jag tom. övervägt om jag kanske ska ligga ensam i gäst-rummet istället. Där är det garanterat ”sprattel fritt” Men när inte Robban ligger brevid mig så kan jag ju inte somna av den anledningen. Så det är nog trots allt bättre att jag iallafall får dom där små ”power nap” stunderna mellan hans sprattlingar än att jag inte får sova alls.

Kategorier: Allmänt

0 kommentarer

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras.