Att jag älskar att springa på loppis är väl ingen hemlighet. Jag älskar att hitta gammalt skit som jag inte hade en aning om att jag behövde för än jag såg det. Saker som man kan köpa för några tior, ev. fixa till och vips så har man en förbannat snygg inredningspryl som ingen annan har 😛
Robban är inte fullt lika road av loppis som jag. Men han kan följa med lite då och då och gå där och himla med ögonen över skiten jag köper. Men det händer minsann att även han gör ett och annat fynd. (Dock mest en massa tråkiga saker som verktyg och sådant)
I lördags så var det loppis utanför ”Tre hammare” i byn och Robban föreslog att vi skulle köra dit och ta en titt. Jag följde snällt med. Men för ovanlighetens skull så köpte jag ingenting. Robban köpte en låda med kapskivor. (=Tråkigt!!) När vi hade varit där så berättade Robban att han sett på Facebook att det även var en loppis ute i Farstorp och frågade om vi skulle köra dit. Jag vill ju inte verka motvillig när han vill hitta på något så jag gick snällt med på att vi skulle åka dit. (Ja man får ju inte visa sig allt för exalterad 😜)
Vi kom dit i god tid innan dom öppnade. (40 minuter innan får väl räknas som i ganska så god tid? 🙈) Det var uppdelat så att det fanns verktyg och annat tråkigt krafs ute på gården och inredning och annat roligt inne i en lada. Så jag visste ju redan där och då att när som väl öppnade så skulle jag och Robban gå skilda vägar och mötas igen när det var dags att stoppa in i bilen. Och då kunde man ju bara hoppas att den ena inte handlar för mycket för att man själv skulle lyckas få plats med att frakta hem sina egna fynd.
När jag hade köpt på mig en massa onödiga saker och var på väg mot bilen så såg jag Robban stå där med ett ”långpass” som han tydligen hade köpt och jag tänkte att hade han inte köpt mer än så så skulle ju mina saker med lätthet gå att få in i bilen 😀 Det visade sig dock att han redan varit och lastat in en runda.
Han stod där och pratade med en kvinna som intresserat stod och antecknade allt han sa. Och jag förstod ju att hon förmodligen var journalist och kom från någon typ av tidning. Det var liksom inte vilken loppis som helst utan en där ALLA intäkter gick till forskning om sjukdomen AHC. En sjukdom som drabbar en på miljonen.
Jag förstod att det var en journalist. Det gjorde inte Robban!! Han trodde nog bara att hon var en människa som vem som helst som helt enkelt bara var så pass intresserad av honom och hans fynd att hon tom antecknade vad han sa. 😂 Först när hon tog fram kamera och ville ta en bild av honom så förstod han. 😂 Jag försvann som en avlöning mot bilen med mina saker. Vara med på bild och dessutom publiceras i tidningen kände jag inget behov av.
Idag kom tidningen med en fin liten bild på min man.
Jag gjorde ett och annat fynd på den där loppisen. En liten groda till pappa (som samlar på grodor), en ljusstake som jag inte har minsta aning om var jag ska ha, men som var alldeles för snygg för att lämna kvar till någon annan, en liten ”byrå” (som jag inte visste om ens skulle passa och som dessutom ska målas om), en ljuslykta att pynta med till jul (trots att jag satt ”köp stop” på mig själv just på lyktor) och lite grönt ”krafs” att dekorera med utan att veta var jag ska dekorera 😜
0 kommentarer