Precis innan mamma blev sjuk sista gången så drog jag igång ett ”litet” projekt. Vi skulle renovera tv-rummet. Golvläggare var bokad och även en snickare som skulle hjälpa till med dom framtida skåpen.

Men så blev mamma sjuk och inlagd på sjukhus. Jag och Robban diskuterade fram och tillbaka om hur vi skulle göra. Skulle vi köra på eller sätta allt på paus. Jag tyckte att vi skulle köra på. Mamma skulle ju snart bli frisk och komma hem igen. Robban tog dock beslutet att sätta allt på paus och det är jag så oerhört tacksam för idag!!! För hon blev ju aldrig frisk. Hon kom inte hem igen. Iallafall inte hem till oss. 😢 Och nu mer än tre månader så står tv-rummet fortfarande på paus.

Idag har vi Ikea skåp i tv-rummet. Bakom dom är alla mina fotoalbum, pärmar och annat mög gömt. Praktiskt på så sätt att jag kan ha alla fotoalbum lätt åtkomliga om jag vill titta i dom. Men utan att vara synliga. Jag är lite ”allergisk” mot öppna bokhyllor. Jag älskar dold förvaring. 😍

En av dom negativa sakerna med dessa skåp är att man ser att det är just skåp. Dessutom lämnar dom ett rejält mellanrum uppe vid taket. Vilket blir en alldeles perfekt plats för damm att bygga bo.

Bakom ”hörnskåpet” gömmer sig ett litet ”kontor” Allt det där kändes som en alldeles genial lösning en gång i tiden. Och visst, lösningen i sig ska jag väl inte klaga på. Men det kan som sagt lösas snyggare.

Det stackars golvet har sett sina bästa dagar. 🙈 Det har legat där sedan vi fick Liam för 15 år sedan och har utsatts för hårda lekar med bilar, studsande bollar, Lego och annat. Så det behöver verkligen läggas om.

När mamma blev sjuk så hade jag precis packat ner allt som fanns i dom där skåpen och tänkte att jag behöver ju inte sakerna på någon vecka ändå. Det är över tre månader sedan och under den tiden så har jag behövt en del och har tvingats rota igenom lådorna titt som tätt. (Senast idag) Det börjar faktiskt bli ganska så jobbigt att ha allt i lådor. Men energin och orken att dra igång projektet igen har liksom inte funnits där. Och finns egentligen inte nu heller.

Men det känns på något sätt som att jag står och stampar på ett och samma ställe hela tiden. Jag kommer liksom inte vidare. Många gånger känner jag att jag går bakåt istället för framåt. Att hitta en ”normalitet” efter mamma är en daglig kamp. Vissa dagar har jag inte ens ork eller energi att bädda sängen. Knappt ens ork att Stiga upp ur den. Men jag kämpar på så gott det går. Och jag vet ju att jag måste hitta något jag kan bryta mönstret med. Något som kan få mig att fokusera på annat än saknaden och sorgen över att min mamma är borta.

Så kanske kan det hjälpa om vi trots allt drar igång det där projektet ändå. Att jag får lite förändring. En del av mig skriker nej. Jag kan ju inte ens hålla fokus på de mest vardagliga saker. Jag kan inte ta beslut. Trots att dom må vara små och betydelselösa. Vissa dagar kan jag inte ens ta ett beslut om vad vi ska ha till middag. Hur ska jag då klara av att besluta om saker i en renovering?

Jag är inte mig själv just nu. (Och jag undrar ibland om jag någonsin ens kommer att bli det igen.) Så tänk om jag inte tar något förvirrat och felaktigt beslut som jag sen kommer tvingas leva med i en massa år?

En del av mig får dessutom dåligt samvete. HUR kan jag ens tänka tanken att renovera när jag förlorat min mamma? HUR kan en del av mig vara villig att göra något som kan få mig att tänka på annat än henne? Samtidigt så vet jag ju vad hon skulle sagt. Hon skulle inte vilja att jag fastnade i min sorg. Hon hade bett mig köra på. Hon hade velat att jag levde som vanligt. Att jag lyckades hitta den där normaliteten som jag för eller senare måste hitta i ett liv utan henne. Jag vet bara inte hur det ska gå till.

Jag vet ju någonstans att det kanske trots allt skulle vara bra för mig att dra igång. Att jag på något sätt måste försöka med allt för att försöka komma på fötter igen. Och man kan ju inte bromsa sig ur en uppförsbacke.

Idag fick jag ett sms från Robban när han var på jobbet. Han hade pratat med golvläggaren och fått en dag som han skulle komma. 😱 Så då är det väl bara till att köra på……hur motigt och fel det än känns. Så om ca 1 vecka ska iallafall golvet läggas. Innan dess ska en brädvägg ha rivits ner, lister plockats bort, tak och väggar målats. HUR ska jag hitta energi till det när jag ibland inte ens hittar energi till att sätta in ett glas i diskmaskinen?

När planeringen började så var både jag och Robban inne på att vi ville behålla typ samma färg på väggen som är där idag. Men lite lite mörkare. Robban fixade färg och allt…… Men när jag satt där idag och brottades med huruvida jag ska orka eller inte så kom jag plötsligt på att jag vill ha en helt annan färg 😱 Det är just precis sådana här idéer som jag inte ska få just nu!! Å

Kategorier: Allmänt

0 kommentarer

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras.