Idag var egentligen inte alls någon bra dag att dra igång en renovering på. Men förmodligen så hade det inte varit så mycket bättre i morgon. Jag vet egentligen inte när det skulle vara en bra dag att dra igång. Kanske längre fram när jag förhoppningsvis mår bättre.

Men Robban var verkligen på G idag och hann knappt få i sig morgonkaffet innan han satte igång att tömma väggarna från tavlor, ljusstakar och annat som inte kan vara där medans han målar. Och när han drar igång så ”måste” ju jag liksom hoppa på ”tåget”. Så jag packade ner det sista i lådor, asade ut möbler osv. Men hela tiden med känslan att jag egentligen inte orkade. Känslan av att jag egentligen bara ville gå tillbaka till sängen och gömma mig under täcket. Jag vill ju få tv-rummet klart. Men allra helst så hade jag bara berättat för någon annan hur jag ville ha det. Låtit dom sätta igång medans jag själv drog iväg på en veckas utlandsresa för att sen komma hem till ett färdigt rum. Jag orkar egentligen inte med kaoset som blir och hur mycket jag än kämpar emot så finns ändå det dåliga samvetet där. Det dåliga samvetet över att jag står och renoverar när jag har förlorat min mamma. Jag vet ju att jag inte ska ha dåligt samvete för det. Jag vet ju att mamma hade velat att vi körde på.

När saker har varit jobbigt omkring mig så har jag på något sätt mått bra av att ha projekt. Det har liksom fått mig att släppa det som tyngt mig och gett mig chansen att ”stänga av” och fokusera på annat för en stund. Att liksom låta huvudet och kroppen ”vila” lite. Så är det inte denna gången. Förmodligen för att detta är den största ”kris” och sorg jag någonsin har gått igenom i mitt liv. En kris och sorg som inte går att ”stänga av”.

Jag har ändå försökt att bita ihop och kämpa på. Trots att jag vet att jag inte alls ska bita ihop. Jag vet ju att jag ska lyssna på min kropp och mitt psyke. Det har jag inte gjort idag. 😢 Jag har packat ner, tagit en paus, gått undan och gråtit, kommit tillbaka och fortsatt trots att energin inte funnits. Och flera gånger under dagen har jag förbannat mig själv för att jag ens drog igång det här projektet från allra första början. Vad var det egentligen för fel på hur det var?

Men nu är det igång och det är bara till att köra på. Jag har trots allt lyckats göra det jag ska. Och nu finns det inte så mycket mer jag kan göra. Nu ligger projektet helt och hållet i Robbans händer ett tag. Han har bräckt ner träväggen som jag så prompt ville ha men som jag nu inte vill ha längre. Och när han satte upp den så frågade han sig flera gånger vad det skulle vara bra för. Jag är säker på att han frågade sig det samma för varje bräda han bröt bort. 🙈

Och nu har han spacklat väggarna för att kunna börja måla i morgon. Och då får jag svar på om jag verkligen valde rätt färg 😬

Kategorier: Allmänt

0 kommentarer

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras.