Träningsvärk, rötter och lila blommor.

Den gravplats som mamma ligger i har varit min farfars sedan 2005. Och jag ska skamset erkänna att jag faktiskt inte har gjort speciellt mycket på den graven. 🙈 Har varit där och tänt ljus eller satt en blomma någon gång då och då under åren. All övrig skötsel har jag lämnat till pappa.

Mamma hade en önskan om att få dela grav med farfar och det var ju självklart att vi skulle låta henne göra det. När mamma urnsattes så var graven överväxta med liljekonvaljer. (Mammas favorit blomma). Och vi lär det vara så. Just där och då hade vi liksom inte orken att ta tag i det. Vi tyckte att det skulle vara enklast att ge oss på det när dom hade tagit gravstenen som ska slipas och graveras om. I måndags var stenen borta så jag och pappa åkte upp där och röjde.

Jag kan säga att liljekonvaljer sprider sig fortare än corona och skaffar sig ett minst sagt stort och besvärligt rotsystem!! Vi grävde och slet så att jag hade träningsvärk i låren i två dagar efter!! 😂 Vi ville absolut ha liljekonvaljer kvar. Men dom fick allt begränsas ”lite”. Vi jobbade och slet med liljekonvaljer, ogräs och rötter innan vi tillslut planterade tre nya blommor och satte dit en ängel (som jag letat halvt ihjäl mig för att hitta)

Det blev ju absolut bättre än det var från början. Men jag var ändå inte 100% nöjd. Men vi bestämde att den fick vara så tills vi hittade precis dom blommor vi ville ha där. Eller tills stenen kom tillbaka så att det skulle bli lättare att planera vad som skulle finnas där och hur det skulle placeras.

Men så igår så var jag i Tyringe med Ejla. Och på vägen hem så ville hon inom ”Blomsterhallen” och jag följde snällt med. (Ja vi åkte ju hennes bil så jag hade väl inte så mycket till val.) Direkt när jag kom in där så såg jag en blomma som jag blev fullkomligt kär i!! Mammas favoritfärg var lila och just den blomman jag hittade var just lila. (Fråga mig för gudsskull inte vad blomman heter, för sådant där kan inte jag) Jag såg genast hur obeskrivligt vacker just den blomman skulle bli på mammas (och farfars) grav. Och under tiden som vi var där så hjälpte Ejla mig att hitta andra fina blommor som skulle passa så fint!!!

Så igår blev det att stöka på graven igen. Plantera, arrangera och göra fint. Och jag blev såååå nöjd. Det vet jag att mamma också är. Den är ju trots allt lila 😉 Och farfar får snällt finna sig i att ha en lila grav. 🙈

Jag blev så nöjd att jag knappt ville gå där ifrån. Nu kändes det som en väldigt vacker och rofylld plats att vara på. Och på något sätt så känns det som att jag är lite, lite närmare mamma när jag är där. Trots att jag vet att jag är nära mamma var jag än är.

Heaven is a place nearby 💜