Feber, ny bil och magknip.

Det är ju hemskt vad jag bloggat ”ofta” den senaste tiden. Iallafall i jämförelse med annars. Men sedan i måndags har jag varit sjuk med feber och envis mansförkylning och när man inte orkar mycket annat än att ligga på soffan, titta på tv eller sova så kan man ju blogga istället. Det kräver ju ingen ansträngning precis. 😉

Trots feber så har jag iallafall inte behövt frysa. Det har Robban sett till genom att hålla liv i kaminen. 🤣

Robban är också sjuk. Men han har ingen blogg så han roar sig med annat…… Som att plötsligt och utan förvarning köpa ny bil!! Bara så där. 😲

Han är väldigt ofta på sin mobil och ute på nätet. Det är ju där han sköter mycket av sina affärer i firman. Jag lägger mig inte speciellt mycket i vad det är han sysslar med på nätet. Men det borde jag kanske göra!!! För häromdagen så sa han plötsligt att på fredag (igår) kommer vår nya bil.

VAAA?!?! Har vi pratat om att byta bil?!?

Först trodde jag att han feberyrade. Men det gjorde han inte. Jag får väl kanske ändå erkänna att vi pratat om att byta igen. Men bara väldigt löst. Eller det är kanske bara jag som pratat löst om det För Robban har det tydöigen varit blodigt allvar.

Jag älskar verkligen min Volvo. MEN, vi båda har av olika anledningar fått lite dålig magkänsla kring den. Och magkänslan ska man tydligen lyssna på. Speciellt när vi båda känner det samma.

Och ni minns väl hur det gick sist som jag satte mig på tvären när det skulle bytas bil. Det blev DYRT!! Ni kan friska upp minnet om det genom att klicka HÄR

Där och då lovade jag ju både Robban och mig själv att jag aldrig skulle neka till att byta bil. Och det har ju (uppenbarligen) Robban tagit faste på!!

Han hade hittat den bil han ville ha på en firma i Stockholm!! Det är ju en bit iväg. Men eftersom dom samtidigt skulle byta in vår bil så är det någon stackars sate som kör ner den nya bilen till oss och sen kör tillbaka med vår. Förutsatt att vi godkänner bilen han kom med.

Hela dagen igår pratade Robban om att bilen skulle komma. När föraren lämnade firman så fick Robban en länk till en GPS så att han kunde följa bilens resa mot Skåne. Den länken besökte han fler gånger än jag kan räkna till!!

Förstår ni hur jag ofrivilligt, hela dagen, tvingades uppdateras om var den var? ”Nu är den på väg. Nu har den passerat Norrköping. Nu är den i Jönköping. Nu börjar det närma sig, nu är den i Markaryd”

Tillslut så visade gps:en att bilen nått Bjärnum. Robban blev eld och lågor och lika exalterad som ett barn när glassbilen är på ingång.

Han tog på sig jackan och vankade av och an framför fönstret i väntan på att få se bilen komma körande.

Han höll sig samtidigt en bit ifrån fönstret så att han inte skulle synas utifrån. Han ville ju inte att det skulle bli för uppenbart hur ivrig han var. Han ville ju verka avslappnad och världsvan när föraren väl kom. Vänta tills han kom och ringde på dörren och då öppna och se helt oförstående och förvånad ut tills han presenterat sig och då säga ”Jahaaaa, visst ja, det var idag du skulle komma ja.” Han ville ju inte erkänna att han digitalt hade övervakat varje liten meter killen kört. 🤣

Men Robban var alldeles för ivrig för att tänka på att verka avslappnad. När han såg bilen genom fönstret så slängde han sig ut genom dörren innan föraren ens hunnit stänga av bilen.

Robban synade bilen noga. Eventuella repor, bulor, skador, däck och allt sådant där som är viktigt att kolla.

Och så blev det då dags att prov köra. Jag följde med och satte mig som passagerare. Där sattes jag och såg på när Robban försökte starta bilen. Vilket inte tycktes funka som det skulle. Visst, det här började ju bra🙄

På displayen stod det ”Tryck ner bromsen och tryck på start” Robban följde instruktionerna, allting tändes men inget händer. Han gjorde om samma procedur igen men med samma resultat. Så han försökte igen, och igen, och igen.

Vi båda satt som två idioter och fattade ingenting! Hur f*n startade man???

Jag övervägde för en stund om jag skulle gå ut och fråga han som kört hit den hur man startar. Men det skulle ju vara direkt pinsamt. Att han inte kommit till dom allra smartaste människorna var ju något som han hellre fick upptäcka själv. Så vi försökte igen men med samma resultat.

Tryckte ner bromsen, tryckte på start. Allt tändes men inget hände. Och så igen och igen och igen. Ska man verkligen behöva vara Einstein för att starta en bil?

Men så ställer jag frågan ”Är det inte bara bilen som är väldigt tyst så att vi inte hör den?” Då utbrister Robban ”Amen för helvete!!! Jag är ju dum i huvudet” och så lägger han i backen, på den startade men tysta bilen, och backar ut på vägen. Jag drabbades av ett så kraftigt skrattanfall så jag inte fick luft. Jag skrattade så tårarna rann och jag fick ont i magen. 🤣 Robban muttrade mest.

Vi godkände den nya bilen och Stockholmaren godkände vår. Så det blev affär. Så nu har vi en bil som ingen av oss begriper sig på. Men vi ska nog lära oss med tiden….. Hoppas jag.