Avslappning, kontrollbehov och HÖST

Nu blev det visst en sådan där oplanerad paus i bloggandet igen. Men så blir det ibland när livet kommer emellan och dygnen har alldeles för få timmar!! Det är ju en väldig tur att jag inte ska leva på bloggandet för det hade då sannerligen inte gett många kronor!! 🤣

De senaste två veckorna har det varit paus från skolan. Istället så har jag varit på praktik. (Eller APL som det heter nu för tiden). Även nästa vecka är det praktik sen ska jag tillbaka till skolan igen och det ska bli så oerhört skönt. Jag saknar mina klasskamrater. Iallafall några av dom ❤️

Att vara ute på praktik har ruckat mina rutiner fullkomligt! Jag är van vid att ha ganska så mycket ”fritid” (beroende på hur mycket hemuppgifter jag har med skolan) Med praktiken så har jag fullt upp hela dagarna. Och när jag kommer hem så är jag fullkomligt slut på alla sätt. Det är så otroligt mycket att ta in. Men det är både roligt och lärorikt. Även om alla nya ansikten, upplevelser, intryck och lärdomar gör att det blir kortslutning i huvudet. 🤣

Robban ville att vi skulle åka iväg med husvagnen i helgen på en sista (??) lilla runda innan det är dags att ställa in den för vinterförvaring. Även om det lät väldigt lockande så skapade det, till en början, en stressreaktion hos mig. HUR skulle jag hinna med det??

Just att åka ut med husvagnen i sig skapar väl inte stress. Att sitta på en camping och bara vara är ju enbart avslappnande.

Men allt som ska förberedas innan man kommer iväg!! Städa, packa, handla den mat vi ska ha osv. HUR skulle jag hinna med det?? 😱

Robban (min fina, trygga, lugna pusselbit ❤️) försökte lugna mig med att det väl faktiskt inte är SÅ mycket som behöver göras. Han ville få mig att bara släppa kontrollen och ta saker och ting som det kommer. Han erbjöd sig till och med att sköta handlandet. Han som HATAR att handla!!!

Han menade alltså att jag inte bara skulle släppa min inre stress utan att jag även skulle släppa på mitt kontrollbehov?!?!?!

Minns ni att jag gav mig själv ett nyårslöfte i år? Ett löfte om att försöka att inte bli så stressad över saker. Behöver ni friska upp minnet så kan ni läsa det inlägget genom att klicka HÄR

För att faktiskt försöka att släppa både stress och kontroll så gav jag med mig. Jag intalade mig själv att jag egentligen bara behövde packa ut lite kläder. Det tar ju faktiskt inte många minuter. Och vad skulle vara det värsta som kunde hända om Robban skötte inköpen? Kanske att det skulle saknas något som vi hade behövt (eller tillkommit något som vi absolut inte behöver) Då får vi ju klara oss utan det eller helt enkelt bara köra iväg och kompletterings handla. Så jag beslutade mig för att ge vika och bara slänga mig ut utanför min ”bekvämlighets zon”

En sak som också är jobbig för mig och mitt kontrollbehov är om jag inte vet var eller när vi ska åka. När jag gav mig iväg till praktiken igår så hade jag ingen som helst aning om VAR vi skulle åka. Det hade inte Robban heller. Han visste inte var han ville. Bara att han ville iväg och att han ville någonstans där det fanns hav och sol.

När jag kom hem igår så visste han fortfarande inte. 😳 Jag vet inte om det var hans plan att ta ifrån mig all kontroll som bara går att ta bort. 😱

Efter många om och men så bar det iallafall av till Torekov för där finns det hav och enligt Robban skulle det även finnas sol för det hade hans väderapp (som sällan stämmer) sagt.

Jag fixade inte att släppa den där biten med handlandet så det stannade vi till och gjorde på vägen. Vilket resulterade att vi kom fram först vid 19:30. Och då var det minsann ingen sol. Men vi såg den gå ner under resans gång. 🤣

Idag har det inte varit skryt samt mycket sol. Men visst den har tittat fram lite då och då.

Men om detta blev någon speciellt avslappnande resa vet jag inte. Den är nog mest deprimerande om jag ska vara ärlig.

Campingen är, av förklarliga skäl, ganska så tom. Och det gör väl ingenting. Färre skällande hundar och skrikande barn 🤣 Men de ”säsongare” som är kvar är igång och plockar ihop sina vagnar. Överallt omkring oss rivs det förtält och packas ihop utemöbler och det är väldigt deprimerande att se. Det är liksom ett väldigt tydligt bevis på att sommaren är slut. 😫

Det hade väl inte varit mer sommar om vi hade stannat hemma men här blev det så oerhört påtagligt.

Men vi försöker njuta så gott det går. För även om vi skulle vara sugna på att köra hem så får vi nog snällt hålla vårt löfte om att tonåringen skulle få en helg ensam hemma. Så vi sitter kvar här och ser hur husvagn efter husvagn dras iväg till sin vinter förvaring. 😢