De senaste dagarna har jag verkligen velat (och behövt) blogga men har verkligen inte haft varken tid eller ro att göra det. Jag har varit så oerhört stressad inombords. Stressad bla. över att jag var på väg att släppa all kontroll och slänga mig fruktansvärt långt ut utanför min comfortzone.
Jag är en sådan människa som behöver ha kontroll för att må bra. Jag behöver ha koll på vad jag ska göra härnäst och jag katastrof-tänker alltid och har gjort upp både plan A, B, C och D innan det som komma skall ens är nära.
Men när jag inte har någon kontroll alls så har jag ju ingen möjlighet att ens göra en plan A. Och det är jobbigt!!
Men nu har jag som sagt slängt mig ut 😱
I onsdags (!!!!) bokade jag och Robban en resa till gran canaria. Inte så där att vi bokar en resa och har månader på oss att gå och förbereda, planera och längta. Nej vi bokade en resa från Köpenhamn i lördags!! Det gavs minsann inget utrymme för varken planering eller längtan. Men samtidigt inte heller tid för att bygga upp ångest och oro för vad som skulle komma.
Jag jobbar på att våga vara lite mer spontan. Men detta är ju inte att vara lite spontant. Detta var ju så extremt spontant!! Jag visste inte ens om jag skulle få ledigt från jobbet. Dock hade jag pratat med en kollega om hon ville gå in och ta mitt pass om vi bokade en resa. Det ville hon. (Tack M 🥰) Och eftersom jag själv kollat upp en ersättare så gav chefen klartecken. (Tack och lov)
När jag inte har full kontroll så blir jag oerhört stressad. Och för att underlätta det lite så bestämde vi oss för att ta oss ner till Köpenhamn redan dagen innan och bo på hotell intill flygplatsen så att vi var på plats. På så sätt kunde jag, förhoppningsvis, bespara Robban (och mig själv) en psykisk kollaps.
Varken jag eller Robban är speciellt beresta. Det var många år sedan någon av oss flög eller var utanför Sveriges gränser. Bortsett från bil resor till Norge, Tyskland, Polen eller Danmark.
Sist jag var utomlands ”på riktigt” var när jag var 19-20 år och åkte till Alanya i Turkiet. Då åkte jag ihop med mamma och pappa och kunde luta mig mot deras kunskap om hur allt gick till. Min tillit till att allt skulle flyta på låg då hos dom. Dessutom var jag inte ett kontrollfreak på den tiden. Det är något jag, av någon anledning, blivit med åren.
När vi ger oss ut på semester så ät det oftast, som ni vet, med husvagnen. Då har jag full kontroll. Jag vet hur vi ska göra och hur saker och ting ska gå till.
Husvagnen är ju också mitt hem och jag vet vad vi har där, var allting finns och vad jag behöver packa med för resan. Men nu skulle jag alltså lämna min comfortzone! 😱
Vi bestämde oss för att ta tåget ner till Köpenhamn. Bara det ger mig en innre stress. På ”min tid” så köpte man en tågbiljett i en lucka av en livs levande människa. En pappers biljett som man kunde hålla i handen. Så gör man inte nu. Nu köper man biljett i en app på telefonen. En biljett som man inte kan hålla i på samma sätt. Jag vill kunna ha biljetten i handen så att jag kan titta på den 1000ggr och kolla så att allt stämmer. Jag tycker om papper!! Jag skrev tom ut både våra flygbiljetter och boardingkort på papper. Liam, snart 20, himlade så mycket med ögonen att jag är säker på att han såg baksidan av sina egna ögonhålor.
Liam, som vet hur stressad jag blir när jag inte har kontroll, satte sig ner och förklarade hur allting går till. Han hjälpte mig tom att boka den där tågbiljetten och visade hur man aktiverar den. Han förklarade hur man hittar på flygplatsen, hur man checkar in sitt bagage, vad man får och inte får ha med sig genom säkerhetskontrollen osv, osv. Han var så oerhört hjälpsam. Om det var för att han bara ville vara snäll eller om det var för att försäkra sig om att vi inte skulle backa ur och stanna hemma det vet jag inte. Men han ville nog gärna ha den där veckan ensam hemma.
I fredags startade så vår resa mot Köpenhamn. Vi körde in till stan, där svärdottern bor. Plockade upp henne och körde till stationen och hon tog sedan vår bil tillbaka.
I mitt enorma kontrollbehov ligger att jag alltid vill vara i god tid till saker. Ofta i för god tid. Jag står hellre och väntar än att jag kommer springande med andan i halsen. Så vi var på stationen 45 minuter innan tåget gick. Men jag vill ha tid till att hitta rätt perrong och ta mig dit.
Jag och Robban hjälptes åt att titta på den stora informationstavlan och hittade ett tåg till Köpenhamn. Det skulle gå från spår 6A. Jag blev lite stressad över att det inte var samma spår som stått i appen som Liam hade lärt mig att jag skulle använda. Men jag antog att dom bara hade bytat spår av någon anledning. Så vi tog oss dit.
Både jag och Robban kollade ”avgångs tavlan” för att än en gång vara säkra på att tåget skulle gå till Köpenhamn. Allt stämde…utom tiden. Den var en halvtimme senare. 🤔 Nå väl. Dom hade väl ändrat även den.
vi satt där och väntade. Efter en liten stund så påpekade Robban att det var konstigt att där inte fanns fler människor på perrongen. Och det höll jag med om. Kanske var det något som inte stämde trots allt? 🤔
Jag kollade i appen IGEN. Och där stod fortfarande att tåget skulle gå från ett annat spår och vid en annan tid. Där och då insåg vi att vi faktiskt var på fel perrong. Med bara några minuter på oss så bestämde vi oss för att ta oss bort till rätt spår.
Alla som känner till Hässleholms station vet att man, för att byta spår, måste ta sig upp för en lång rulltrappa, gå i en lång ”korridor” och ta sig ner för en annan lång rulltrappa.
Vi gav oss av mot det nya spåret. Vi kunde se att tåget inte hade kommit ännu så vi hade goda chanser att hinna. Men när vi var halvvägs så såg vi tåget komma inkörande. Men vi skulle nog ändå hinna.
Vi kom ner på spåret… alldeles lagom tills att dörrarna låstes och tåget började rulla igen…. mot Köpenhamn….. Utan oss.
Jaha, bara till att ta sig tillbaka till spåret vi varit på från början och hoppas på att vi skulle komma rätt ändå. Men bara en stund senare.
Liam som visste när vi skulle åka skickade ett sms och frågade hur det gått. Han ville väl försäkra sig om att vi kommit på tåget och att jag inte låg i fosterställning och skakade av ångest på Hässleholms station.
När jag skrev tillbaka att vi missat tåget så fick jag bara tillbaka ”Men för helvete!!” Ja, jag förstår absolut hans reaktion. Hur svårt kunde det vara? 🤣
Han hade kollat upp var nästa tåg gick och ringde upp mig och sa att det snart går ett nytt tåg från spår 6A. Det visste jag ju redan. Men det värmde mitt hjärta att han var så mån om att hjälpa sina gamla förvirrade föräldrar ❤️ (Även om det ev. mest var för egen vinnings skull)
Vi kom tillslut på tåget och jag satt som en stel pinne 100% säker på att vi snart skulle få veta att vi satt på fel tåg och var på väg till Stockholm trots att det på infotavlan i tåget stod att vi var på väg till just Köpenhamn.
Vi kom tillslut slut fram till rätt station och steg av. När vi lämnade perrongen så steg vi rakt in på flygplatsen. Det där var en plats som kändes helt okänd för mig och det skapade innre stress!! Det skulle ju gå jätte många flyg därifrån och det fanns jätte många moment vi skulle klara av innan vi väl kom på rätt plan!!
Det kändes bra att vi var där en dag tidigare och kunde ”reka” lite om var vi skulle gå och vad vi skulle göra.
Vi höll koll på några ungdomar som tydligen skulle resa iväg. Kollade vad dom gjorde så att vi kanske inte skulle verka heeeelt bortkommna dagen efter.
Det kändes bra att ha fått möjligheten att se mig omkring. Det gjorde mig lite lugnare.
När vi kollat runt lite och fått någon liten hum om vad vi skulle göra så begav vi oss mot hotellet, checkade in och tog oss upp till vårt rum.
Vi satte oss och planerade morgondagen och jag skrev en lista på vilke tider vi skulle förhålla oss till. (Jag och mina listor!! 🙄) Klockan 05 skulle bi stiga upp. Ha en halvtimme på oss att morna oss sen ner och äta frukostbuffé innan vi skulle checka ut och ge oss av mot flygplatsen igen.
Det var en bra frukostbuffé med massa läckerheter och frukt.
Vi fick i oss lite frukost, även om det inte är lätt att äta så tidigt på morgonen, gav oss upp på rummet och gjorde oss redo för avfärd, checkade ut och gav oss iväg….. mot det okända.
Då var det dags att ge sig av mot säkerhetskontrollen. Det var skyltat hur man skulle göra. Och mer än en skylt talade om att man skulle tömma ALLA sina fickor. För mig så var det en ganska så tydlig information. Så jag tömde mina fickor och la allt i en avsedd back. För Robban tycktes informationen vara lite svårare att förstå. Han frågade mig om han iallafall kunde behålla sin plånbok. Jag svarade att det gick bra om han bara lyckades förvara den i en TOM ficka och samtidigt låta fickan förbli just tom. 🤣 Motvilligt la han plånboken i backen.
Sen skulle vi gå igenom säkerhetsbågen. Där fick man, av förklarliga skäl, inte fotografera. Och det är ju synd….. annars hade jag kunnat visa en bild på hur maskinen blinkade när Robban gick igenom 🤣
Det visade sig att Robban (av någon oförklarlig anledning), dagen till ära hade valt sitt bälte som har en massa metall ”nitar” Det är ju ett utmärkt val när man ska gå igenom en säkerhetskontroll. 🤣
Han fick ta av skärpet och gå igenom bågen en gång till. Eftersom jag, som sagt, inte fick fotografera så har jag heller ingen bild på när bågen åter igen började blinka. 🤣
Nu blev det aktuellt med kroppsvisitering men eftersom det var en kvinna som var vakt och Robban är man så tvingades hon ringa på en manlig vakt. En stor och biffig vakt kom gående och var beredd på att visitera en eventuell svensk terrorist.
Han började tafsa på Robban och upptäckte ganska snart en dosa snus i fickan på tröjan. VAD var det som var så oklart med ”TÖM ALLA FICKOR” ???? 🤣
När Robban (skamset) lagt ifrån sig sitt snus så tog jag mina tomma fickor och gick igenom säkerhetsbågen utan problem. Ännu ett steg på denna resa att bocka av.
Nu skulle vi hitta vår gate…… bland, vad som kändes som tusen gater. Men vi hjälptes åt att läsa alla skyltar och hittade tillslut rätt och kom in på planet. Jag vågade dock inte slappna av förän det var en flygvärdinna som sa ”Hej och välkommen till detta plan som ska ta oss till Gran canaria” Då visste jag att vi satt på rätt plan.
På ett flyg har jag inte kontrollen att jag kan hoppa av när jag vill. Jag har ju svårt att tänka mig att dom gör en liten snabb mellanlandning bara för att jag mår dåligt och vill gå ut och ta luft. 🤔 Men det var bara att stålsätta mig och tänka positiva tankar så skulle det nog gå bra. Och där precis på sätet intill så satt ju min stora trygghet. Min fina Robban ❤️
Jag tyckte att starten och stigningen var lite obehagligt. Men i samma sekund som vi kom överens molnen så var det så oerhört magiskt vackert att jag drog efter andan och all oro försvann!
Under hela resan låtsades jag sen att det där utanför fönstret bara var en snötäckt åker som vi körde över med en buss. När det blev turbulens så var det bara för att det var lite knöligt på åkern. 🤣
Efter ca 5½ timme var vi äntligen framme på gran canaria! Vi gick ut från planet och möttes av sol och värme. Och jag kände en oerhörd stolthet över att jag hade klarat av hela resan utan ångestattacker.
Väskan skulle hämtas ut så vi följde klungan av folk bort till bagagebandet. Där vi sen stod och väntade, väntade och väntade. På en väska som aldrig kom och det var så klart min. Det var även andras väskor också som inte kom. Men VARFÖR händer detta just den som har störst kontrollbehov på hela resan? Mest troligt för att jag ska utsätta mig för alla saker som stör min innre frid så att jag kan lära mig att hantera det!.
Efter många om och men så fick vi tillslut våra väskor och kunde gå till bussen som skulle ta oss till Hotell Servatur. Där vi checkade in och fick tillgång till vårt rum.
Det är ju alltid lite nervöst vad det är för rum man kommer till när man tar in på hotell oavsett om det är i Sverige eller utomlands. Självklart så visar dom ju upp dom bästa bilderna för att sälja in rummet. Dom utelämnar ju eventuella sprickor, fläckar och kackerlackor på väggarna.
Men jag kan säga att vi blev INTE besvikna.
Här ska vi nog kunna bo en vecka framåt utan att må allt för dåligt. 😍
0 kommentarer