Skola, spräckt röv och mänskligt plåster.

Nej nu får det allt bli en skärpning!!! Det är nästan en hel månad sedan jag skrev något sist. Eller det är väl inte helt sant egentligen, för jag har, i vanlig ordning, påbörjat en väldig massa blogginlägg som jag sen inte har skrivit klart för att det har kommit något emellan. Och sen vid nästa tillfälle så har jag påbörjat ett helt annat inlägg som inte heller skrivits klart för att ytterligare något annat kommit emellan. Och så har det sen hållt på i en hel evighet. Vi får väl se hur det går denna gången 🙈

Skolan har börjat igen och rutinern med näsan i skolböckerna, ångest inför prov osv börjar återkomma. Denna terminen har jag fått ett helt underbart schema som nog gör det lättare att hinna med både vardagen och pluggandet utan att vara nästan död inombords samtidigt

Som alltid i början av en termin så är klassrummet fullt av folk. Man sitter som packade sillar. Men av erfarenhet så vet jag att det kommer att lätta så småningom. En efter en kommer nykomlingarna, med största sannolikhet, att hoppa av tills det bara finns en tapper liten lagom skara kvar. Det är nästan så att man kan se på folk vilka som är där för att stanna och vilka som kommer att hoppa av. Och en del kan man bara önska att dom ska hoppa av så att man slipper dom. För vissa människor är fruktansvärt enerverande!!! 🙄

Dom man stör sig allra mest på är dom som tycker att dom kan och vet allt och som inte nöjer sig med att själva gå runt i den tron utan istället känner ett oemotståndlig behov av att övertyga andra om hur fruktansvärt kunniga, kloka och bra dom är. Att deras självbekräftelse behov stör hela undervisningen för resten av klassen tycks dom inte bry sig om.

Jag sitter mest och funderar över varför en sådan person ens går där. Vad tror dom att dom ska lära sig som dom inte redan kan när dom nu redan kan och vet allt så mycket bättre än alla andra.

Jag har absolut med mig kunskaper från erfarenheter osv. Men jag har mycket kvar att lära. Och jag personligen är jag där för att lära mig något medans en del tycks vara där för att få övertyga andra om hur duktiga och bra dom är. Det enda dom övertygar mig (och döemodligen många andra) om är att dom har mindervärdeskomplex och ett oemotståndligt behov av ständigt pågående mundiarré. Är man tyst för länge så spricker röven!! Att merparten av klassen inte ens orkar lyssna och helst bara vill strypa vederbörande varje gång h*n öppnar munnen är inget som tas notis om. Besserwissern har ju fullt upp med att säga emot och ”rätta” alla andra…..inklusive läraren!!!

En annan väldigt enerverande egenskap hos en del människor (i detta fall, specifikt en) är sådana människor som inte riktigt förstår det sociala spelet och kan läsa av vad man gör och inte gör. Sådana som inte ser eller förstår folks gränser eller privata sfär. Detta är väl förmodligen inget dom kan hjälpa eftersom dom helt enkelt inte förstår eller har lärt sig hur man beter sig bland andra människor eller var gränser går. Men det är fruktansvärt enerverande när människor inte nöjer sig med att söka eller ta kontakt utan dom beslutar sig för att klistra sig fast som ett plåster på en!!

Dom tränger sig på och in i alla situationer och förstår inte att ett vanligt ”Hej” inte per automatik betyder ”vi är bästisar, kom och sitt i mitt knä” Jag kämpar som ett djur för att inte ställa mig upp och skrika BACKA!!!!!

Detta kommer utan tvekan bli en jobbig och påfrestande termin!! Men förhoppningsvis så kommer den inte enbart lära mig mer om vård och omsorg utan även lära mig hur länge jag klarar av att bita ihop innan jag får ett utbrott på besserwissers och mänskliga plåster.