Hungrig och onödig väntan.

Robban är bra på alla sätt och vis…… Eller ja på alla sätt är kanske att ta i. Något han absolut skulle kunna bli bättre på skulle kunna vara att lyssna och framför allt ta till sig vad man säger. 🙄

Idag skulle vi in till stan för att lämna in hans bil på lagning. Det är ju alltid ett kul semester nöje 🙄

Vi skulle lämna bilen 8:30 så jag föreslog att vi skulle käka frukost på McDonalds. Jag ät absolut inte glad för McDonalds mat. Men deras frukost är sjukt god. 🤤

Vi kom in i restaurangen och jag började trycka in på ”beställningstavlan” vad vi skulle ha. Robban, som kan vara lite bakvänd, stod och tjatade om kaffe. Man börjar väl för bövelen med maten först när man är hungrig!! 🤣 Jag knappade in vad vi skulle ha och tryckte sen på att vi skulle betala kontant. Vi fick då ut en lapp med en väldigt tydlig beskrivning på vad vi skulle göra.

För att förtydliga för Robban vad man nu skulle göra så gav jag honom lappen och sa att han skulle gå fram och betala.

”Nej, det gör jag sen när maten kommer” sa han och stegade bort och satte sig vid ett bord. Jag följde (med kurrande mage) efter.

Vi satt där en bra stund och väntade på jag vet inte vad.

Jag, som varit uppe ett par timmar, blev allt mer hungrig och undrade i mitt stilla sinne hur länge vi skulle sitta där till ingen nytta. För att lite försiktigt pika Robban så sa jag att nu börjar jag bli riktigt hungrig. Robban svarade bara ”då äter du ordentligt sen” Ja, jo det har han ju så klart rätt i. Men när är SEN?? Och varför kan vi inte bara betala och få vår mat?? Och framför allt VAD VÄNTAR VI PÅ??? Jag funderade nästan på att gå och göra en extra beställning, något litet för att stilla den värsta hungern. Något som jag skulle betala med en gång och kunde äta medans vi väntade på vad det nu var vi väntade på.

På skärmen där det brukar stå vilket nummer som just nu förbereds var det tomt. Och dom inne i köket såg ut att gå omkring och rulla tummarna i väntan på (betalande) gäster.

Efter en stund så verkade Robban bli lite otålig. Jag antar att det var suget efter kaffe som blev för stort. Han tittade ner på lappen som han lagt framför sig på bordet och utbrast ”VAAAA? Ska jag betala först??”

SUCK!!! Ja det var väl ganska så exakt det jag sa och texten på lappen har varit den samma hela tiden!! 🙄 Plötsligt tog han beslutet att (skamset) gå fram och betala.

När han väl hade betalat så dök vårt nummer ganska så omgående upp på tavlan och man såg hur det blev aktivitet och rörelse på personalen inne i köket.

När numret väl stod på tavlan så gick det minsann undan och vips så var vår mat klar.

När Robban kom tillbaka så konstaterade han ljudligt ”Nu hamnar jag i bloggen igen!” Ja, tänk att det gör du. 🤣

Efter frukosten och en massa ärenden så körde vi ner till mammas grav. Jag åkte dit med en klump i magen. Men fjärilen låg (tack och lov) kvar!! Dock hade någon rört den för den låg inte som jag hade lagt den. Så lite irritation kändejag allt. Men det visade sig dock att det var pappa som hade rört den och det är helt okej. Han är en av få som faktiskt får lov att röra den.