Robban har en enorm fobi för tystnad. Med det menar jag inte att han är en pratkvarn som aldrig kan vara tyst. Men han måste alltid ha ljud omkring sig. Finns det en radio i rummet så ska den vara på. Oavsett om Robban själv befinner sig i rummet eller inte. Ja han behöver uppenbarligen inte ens befinna sig i huset där radion befinner sig. Men finns det en radio så ska den vara på. Vilken åsikt övriga personer i närheten har om saken spelar ingen som helst roll. Det efterfrågas inte ens. Finns det en radio så ska den vara på. Punkt slut!!
Så fort Robban kommer in i köket så ser man hur han börjar skaka nervöst i kroppen sen kastar han sig på radion och sätter på den. Vad det är för något som kommer ur högtalarna spelar inte så stor roll. Bara det inte är tyst!!!
På helgerna är det alltid jag som går upp först. Då sätter jag på lite kaffe som jag sen sitter och sörplar på i soffan medans jag kopplar på hjärnan (med varierande resultat 🤣) och bara njuter av lugnet och tystnaden.
Så småningom så kommer även Robban ner. Jag hör honom dra djupt efter andan där ute i köket. Ett tag trodde jag att det var som han gäspade men jag har börjat misstänka att den där djupa inandning egentligen är av chock eller panik. En djup inandning hörs och sen hörs det lilla ”knäppet” när radion slåss på och den ljuvliga tystnaden är över men Robban är lugn.
Jag vet inte hur många frukostar jag har intagit till ”ring så spelar vi”, ”melodikysset” och annan skit. För vad som kommer ur radions högtalare är oviktigt. Bara det är ljud. Men Robban känner sig både lugn och nöjd så jag står ut.
När Robban sen lämnar frukostbordet och köket, eller för all del huset, så ska ni inte tro att han stänger av radion. Nej, som sagt, finns det en radio så ska den vara på.
När Robban har stuckit iväg så får jag helt enkelt stänga av den om jag vill återfå tystnaden. Och varje gång fantiserar jag om att få lägga radiosladden några varv runt hans hals och dra åt lite lätt. När Robban sen kommer hem igen så är det knappt att han hinner få av sig skorna innan han panikslaget springer in i köket och kastar sig över radion för att sätta igång den igen.
vad är det som är så hemskt med lite tystnad???
Förr, på den tiden då hela familjen var med ute med husvagnen, så hade han samma beteende. Han steg upp, slog på radion och gick ut ur husvagnen så att han ändå inte hörde den?!?! Kvar i husvagnen fanns jag med tre barn som ingen av oss hade uttryckt minsta lilla önskemål om att få lyssna på radio. 🙄 Han slutade dock med det så småningom. Ja inte för att han på något sätt tog sitt förnuft till fånga utan enbart för att radion var fullkomligt obrukbar efter att jag gömt fronten till den.😜
Igår kom Robban, som vanligt, hem från jobbet. Sin vana (eller snarare ovana) trogen, slängde han sig på radion, satte på den, gick och bytte om och sen stack han iväg igen. Kvar satt jag och funderade på om han helt enkelt inte vet hur man stänger av en radio eller om radion helt enkelt är trasig så att den inte går att stänga av?? Jag funderade även en hel del över om jag på något sätt visat missnöje med tystnade som jag njöt av när han kom. Att han vill ha radion på konstant är väl en sak. Men man kan väl tycka att jag kan få bestämma själv om han inte är hemma?? Jag tog iallafall radion och tryckte in den i ett skåp. Tydligare än så kan jag väl inte vara med att jag faktiskt inte har samma beroende och kärlek till radion som Robban har. Jag har inga problem med att han har radion på när han är hemma. Men när jag är ensam så kan jag väl iallafall få bestämma själv??
0 kommentarer