Jag är den största tids pessimist jag vet. Jag tror alltid att allt tar längre tid än vad det egentligen gör och ska alltid vara i orimligt god tid till saker. Och trots att jag alltid är ute i orimligt god tid så känner jag mig oerhört stressad inför en tid jag har att passa.
Om jag ska köra in till stan från vår lilla håla så tar det ca 20 minuter…… om jag håller gällande hastighet. Men ska jag köra in till stan för att vara där en viss tid så måste jag köra minst 30 minuter innan och då känner jag mig ändå stressad.
För tänk om där finns något hinder på vägen? Tänk om jag hamnar bakom gamle Eskil som puttrar fram i 40 på 80 väg. Och tänk om jag inte har möjlighet att köra om. Då blir jag ju JÄTTE sen. Nu är det ju väldigt sällan som jag hamnar bakom Eskil. Men tänk om jag inte hittar parkering när jag väl kommer fram?? Då kommer jag få köra runt och leta, eller alternativt parkera låååångt iväg och sen blir jag sen för att jag måste gå 14 kvarter dit jag ska. Jag hatar att vara sen!!
Så jag kör i god tid för att slippa stressa. (Vilket jag gör iallafall 🙄) Och när det då visar sig att Eskil inte alls är ute och agerar bromskloss, och det finns parkering på lämpligt ställe så resulterar det i att jag kommer så pass tidigt att jag ofta (nästan alltid) får sitta och vänta i 20 minuter och vara irriterad på mig själv för att jag är en sådan tids pessimist! Ändå så lär jag mig inte till nästa gång…… För nästa gång så kanske Eskil faktiskt är där på vägen.
Idag var det möte på jobbet. 8:30-11:30. Klockan 12:00 skulle jag vara i stan.
En normal människa hade förstått att detta inte skulle vara några som helst problem. Men inte jag!! Genast satte min inre stress igång!!
För att känna mig något lite lugnare så bestämde jag mig för att helt enkelt ”kompa ut” och lämna mötet 15 minuter innan vi slutade. Det kändes absolut värt att offra en liten kvart av mina sparade komptimmar för att slippa stressa. Med beslutet att lämna mötet och Bjärnum kl 11:15 så kände jag mig lugn.
Nu så här i efterhand så tänker jag mest ”för helvete Jessica!! 45 minuter för att köra drygt 2 mil?!?!?” Men där och då kändes det lugnande och bra.
Jag kom (så klart) i tid till mötet på jobbet. Och jag deltog och engagerade mig i sakerna vi diskuterade. Dock sneglade jag ständigt på klockan jag ville ju inte missa tiden jag skulle gå.
En bra bit in i mötet så ringde Liam. Jag nekade samtalet och skickade ett sms och förklarade att jag satt i möte och frågade om det var ngt viktigt. Som svar fick jag tillbaka att hans moppe hade dött och att han stod ”strandsatt” ut med vägen i ösregn.
Jag smet ut och ringde honom och sa att han fick ringa sin pappa (som kan väldigt, väldigt mycket mer än mig om mopeder och motorer) Dessutom så har hans pappa en skåpbil som är väldigt mycket lättare att slänga in en död moped i än i min stackars lilla Volvo.
I samma sekund som vi lagt på så kom min inre stress som ett brev på posten. Jag fick påminna mig själv om att jag inte alls behövde känna mig stressad. Det var inte så att jag faktiskt lät Luam stå där i vägkanten resten av dagen. Jag lämnade bara över problemet till Robban som jag visste kunde lösa problem precis lika bra som mig. Och i detta fallet till och med bättre än mig. Ändå så skapade det en liten stress inom mig.
Jag försökte dock tränga bort känslan och återgick till mötet en stund till. Och plötsligt, innan jag visste ordet av, så var klockan kvart över och det var dags för mig att gå. Så jag tackade för mig och gick ut till bilen och började köra in mot stan.
Knappt halvvägs in till stan så slängde jag en blick på klockan i bilen. 10:15
Kan verkligen en digital klocka i en bil ”sacka” en hel timme??? 🤔 Jag tittar och jämför med mitt armbandsur….. 10:15.
På riktigt?!?!?! Jag har alltså gått en hel TIMME för tidigt!!!! SKJUT MIG!!!!
I stället för att offra en liten kvart av min sparade komptid så offrar jag en timme och en kvart!!! Och detta för att, planlöst, strosa omkring i stan och vänta på att klockan ska bli 12. Jag orkar verkligen inte med mig själv, min tidspessimism och min förbannade stress!!
0 kommentarer