Sol och grannsamverkan i Lomma

Det är helt ofattbart vilket väder vi har!! Det är svårt att förstå att det faktiskt är SEPTEMBER!!

Vi njuter så länge det varar. (Även om jag inte mår riktigt bra när det är för varmt)

Igår kopplade vi på husvagnen och gav oss av på en liten minisemester. Vi åkte ner till Lomma och Habo Ljung. 🥰

Det är en camping som inte har något mer än någon annan camping (förutom toaletter med hela väggar) men den ligger mig extra varm om hjärtat. Det var ju här som jag tillbringade merparten av mina barndoms somrar.

Man skulle kunna säga att just denna camping bidrog till att jag fick en väldigt lycklig barndom och uppväxt. Att jag dessutom hade dom föräldrar jag hade, gjorde inte saken sämre. 🥰

Vi kom hit igår, checkade in och tilldelades en plats som, under helgen, skulle agera VÅR plats. Där skulle vår husvagn och vår bil stå.

Det är alltid lite ”spännande” när man ska komma till sin plats. Vad blir det för grannar? Är dom stökiga och högljudda? Har dom skällande hundar? Skrikande barn? Får man lust att begå mord innan man ens vevat ner första stödbenet?

Vi minns ju (med fasa) fortfarande grannarna vi råkade ut för i Norje boke förra sommaren 😱 Dom var verkligen det absolut värsta jag upplevt bland camping grannar. Och då ska man ha i åtanke att vi har besökt många campingar genom åren, vilket innebär att vi har upplevt måååånga grannar. För er som vill friska upp minnet om grannarna i Norje boke kan ni läsa om det HÄR

Merparten av grannar brukar dock vara ganska så bra. Av ”långliggarna” brukar man dock (iallafall till en början) bli bemött med en viss skepsis. Redan när man kommer körande mot sin plats på campingen så ser man hur dom stirrar avvaktande och försöker avgöra vad det är för folk som kommer. Deras stora fasa är att det döljer sig barn i baksätet där bakom de tonade rutorna på bilen.

Man kan riktigt se hur dom stålsätter sig för vad som komma skall. Och jag kan till 100% förstå dom. Vi kommer till deras ugna semester idyll där dom under säsongen nog har tvingats uppleva en del folk som dom nog önskat att dom slapp.

Men här fick vi ett helt annat bemötande. Här flög ”långliggarna” ut från sina platser för att hälsa oss välkomna och kolla om det var något vi behövde hjälp med. Det är äkta Habo ljung anda det 🥰

När dom förstod vilken plats vi blivit tilldelade så försvann dom snabbt in i sina vagnar och kom snart tillbaka, beväpnade med högafflar och facklor, redo att starta en mobb.

Det som hade upprört dom var att en annan campinggäst hade ställt sin bil på vår plats. Detta var förståss inte okej för det betydde ju att vi (som hade betalat för platsen) inte fick plats med vår bil.

Dom viftade med sina facklor och högafflar och vrålade på bredaste skånska att dom inte tyckte att vi skulle acceptera hans parkering. Det hade vi inte tänkt heller. Men där var liksom ingen i tältet så vad skulle vi göra? Att smälla rutan för att släppa handbromsen och knuffa bort bilen tyckte jag skulle vara ett lite väl drastiskt tilltag. Jag tänkte att dom nog bara var och badade eller något och tyckte att vi kunde avvakta tills dom kom tillbaka och då snällt (med en högaffel inborrad halvvägs in i bröstet) be honom att flytta bilen.

Men tiden gick och ingen kom. ”Långliggar grannarna” fortsatte att vifta med sina högafflar och tyckte att rätt skulle va rätt och att bilen skulle bort NUUU!! Jag hörde något hot om att göra en brasa av tältet som straff.

Ju längre tiden gick dessto aggressivare blev alla långliggare och tillslut kände jag mig tvungen att ringa receptionen och sladdara om bilen för att lugna ner den lynschstämning som rådde. Kvinnan i receptionen lovade att ringa upp bilägaren och se till så att han flyttade bilen.

Efter bara en liten stund så ringde hon upp mig igen för att berätta att han inte var vid tältet (Vilket jag redan hade berättat för henne) men att han skulle vara tillbaka inom en timme och att han då skulle flytta bilen.

Med den informationen lyckades jag lugna ner långliggarna och få dom att lägga undan sina facklor och högafflar…… iallafall för en stund. Men när en timme hade gått så märkte man att det började bli ”oroligt” i grannskapet igen.

Efter en och en halv timme kom bilägaren. Stampande gick han fram till sin bil. Intecså mycket som ett litet hej eller ”jag ber om ursäkt” Istället slet han aggressivt upp bildörren och slängde sig ner i sätet samtidigtvsom han drog igen dörren med en så kraftig smäll så rutan hotade med att gå sönder. Sen startade han bilen, varvade motorn och drog iväg med en rivstart.

Han gav nästan intrycket av att han var sur. Men jag förstår inte för vad. Var han sur för att vi ville ha tillgång till hela den plats som vi har betalat för?

Jag kan dock tycka att han borde lägga ner attityden för annars kan det bli väldigt besvärligt för honom. Ser ni den vita stenen i gräsmattan på bilden. Den visar var tomtgränsen går……. ser ni var hans tältlinor är nerslagna??