Vi sitter just nu i solen på en camping på Österlen. Ja, tydligen så kan inte äcklerierna med campingar få oss avskräckta eller så harva helt enkelt bara hopp om att vi någon gång ska komma någonstans där människor är fräscha nog och har vett att städa upp sin egen skit samt ta hänsyn till andra.
Redan första dagen på denna campingen så insåg jag att vi tydligen inte hittat rätt denna gången heller.
Men vill man ha sol, bad och avslappning så får man helt enkelt stå ut med sådant där. Och säga vad man vill men jag hittar hellre lite hår i duschen än bajs i poolen. Eller en granne som står och spyr bakom husvagnen som på förra campingen. (Har inte hunnit skriva om det…..har nog helt enkelt bara försökt förtränga händelsen.)
Jag tror att man behöver vara lite smått skruvad för att ändå trivas med campinglivet trots alla äckliga och negativa saker som man tvingas uppleva. Men det är väl förmodligen för att dom positiva sakerna faktiskt vinner. Avslappningen och bristen på ”måsten”. Och faktiskt så är det många gånger oerhört roande att bara sitta i vars en solstol och lyssna och titta på andra människor.
Idag har vi fått uppleva hur det är när gestapo är ute och semestrar. Två av våra grannar skulle packa ihop och checka ut idag och detta har verkligen varit en sorglig komedi att bevittna. I den ena vagnen bodde en man och en kvinna. Dessa var mamma/mormor och pappa/morfar till kvinnan och barnen i den andra vagnen. Detta vet jag med säkerhet eftersom samtal mellan dom skedde utan minsta notis eller hänsyn till det avstånd eller de grannar som fanns mellan deras husvagnar.
Ville dottern (ca 35år) något så stack hon helt sonika bara ut huvudet och skrek. ””Mamma, har du en sax jag kan låna” Och från andra hållet kom svaret på samma vis. Jag satt en stund och kände oro för att sen där saxen skulle komma vinande genom luften. Men när saker skulle överlämnas så hade som (tack och lov) vett att gå till varandra.
Den stackars pappan/morfarn var en minst sagt hårt hållen man som inte kunde göra rätt hur tappert han än försökte. ALLT han gjorde var fel och det fick han minsann veta, med besked!! Mamman/mormorn (tillika hans fru) styrde honom med järnhand och man kunde nästan höra hur piskan ven när hon spottade ur sig sina ordrar. Och den stackars mannen såg nästan vettskrämd ut. Något som kvinnan inte tog minsta notis om där hon, i sann översittare stil, stod med händerna som klistrade i midjan.
Dagen idag började kl 09:06 med att kvinnan gnällde om att dom minsann hade sagt att dom skulle köra klockan NIO. De syner som sedan följde förklarade varför dom, trotts den påstådda överenskommelsen, inte kom iväg förän kl 11:45.
ALLT skulle utföras med perfektion och enligt kvinnans order. Varje liten millimeter på förtältet skulle torkas av och putsas innan tältet till slut kunde tas ner. Och när det väl var nere så skulle allt torkas av en gång till.
Så blev det dags att vika ihop tältet. Det lades då på en presenning. Ja skulle det så mycket som nudda gräset så skulle nog kvinnan explodera. Det var kvinnan som, med barsk röst, talade om vad som skulle göras och när det skulle göras! Och efter varje order hon spottade ur sig så satte mannen en darrande hand mot pannan och gjorde, skräckslaget honnör innan han genast tog sig an uppgiften gan blivit tilldelad. En uppgift som han visste att han aldrig skulle klara av eftersom han tydligen aldrig gör rätt enligt sin fru. (Aka Gestapo)
När tältet så skulle vikas ihop så beordrade gestapo sin man (slav??) att ta tag i hörnet på tält duken. Han tog tag men råkade få fat någon liten millimeter vid sidan av det där hörnet. Genast hördes gestapo fräsa ”Det där är väl inget hörn. Är de det?” Skräckslaget tog mannen ett nytt tag i tältduken.
När han väl hade rätt tag så kom nästa order. Nu skulle han vika in en tredjedel av tältduken in mot mitten. Ännu en gång misslyckades han med någon centimeter och genast hörde man piskan vina genom luften samtidigt som gestapo fräste ”En tredjedel sa jag! väl!!!”
Vid något tillfälle skulle gestapo ta något i bilen. Då hade den stackars mannen varit där och lagt mågot som tydligen hade lagts fel. Och tro mig, DET fick han höra!!
Så här höll det på konstant och samtidigt som jag tyckte synd om mannen så förstod jag de trånande blickar han slängde på tallriken när jag i morse kom ur och kärlekafullt serverade Robban färdigbredda mackor till frukost. Den mannen var nog inte speciellt bortskämd med att bli uppassad.
Tillslut var det daga att veva upp stödbenen på husvagnen. Detta (som så mycket annat) var tydligen mannens uppgift. Och den, som allt annat, övervakades strängt (och, som vanligt, med händerna i sidorna) av gestapo.
När allt var klart så hoppade den stackars hunsade mannen in i bilen tillsammans med gestapo. Och man kan ju bara gissa vilka klagosånger hon kom att sjunga i den bilen. För med tanke på hur många fel den stackars mannen ansågs göra bara av att packa ihop ett tält så lär han nog hinna göra minst tusen fel som bilförare de ca 30 mil dom hade framför sig.
0 kommentarer