Man kan absolut inte påstå att mina blogginlägg kommer tätt eller ofta. Men till mitt försvar (som om jag ens har skyldighet att försvara mig) så har jag en väldig massa projekt på gång just nu.
Enligt mina mått mätt så är det små projekt. Det är alltså inga projekt som innefattar rivningar av väggar eller några stora ombyggnationer men dom kräver ändå energi och en del tid och dom gör, var och ett, att min ”att göra lista” har växt.
De allra flesta projekten på den där listan handlar om att röja och få rätsida på kaos som just nu finns på en del ställen i och omkring vårt hem.
Vår källare är ett sådant där ställe som är kaos. FULLSTÄNDIG KAOS!! Men det är också ett sådant utrymme där vi kan vara och röja lite titt som tätt, skapa ordning och reda och samtidigt få en skön känsla av innre frid……ett litet tag innan där är kaos IGEN.
Jag vill absolut inte, på något sätt försöka framstå som helt oskyldig i det kaos som gång på gång uppstår. För även jag nyttjar ju den källaren. Jag har ju min tvättstuga där. Men jag vill ändå hävda att jag är liiiiite mer organiserad ochcstrukturerad än vad min man är. För den människan kan skapa kaos på ingen tid alls.
Det är som att skåp, lådor och förvarings hyllor i källaren kräks ut saker över golvet så fort han bara går förbi. Och efter i förödelsen kommer jag och får en smärre chock när jag ser vad han ställt till med.
Och där och då så känner jag att en del av mig fullkomligt ger upp om att någonsin få ha någon struktur eller ordning i den källaren. Och jag lovar mig själv att nästa gång Robban får ett ryck och tycker att det ska röjas så ska jag inte vara med. Han ska alldeles själv få reda upp det kaos han skapat!!
Men sen påminns jag om hur Robban gör när han väl röjer. Han slänger allt som han inte tycker är något att ha. Han lägger inte ens energi på att tänka på huruvida saken han slänger är min eller hans egen. Den slängs helt enkelt. Och även om merparten av mina saker står på samma hylla där dom alltid stått så är dom ändå i fara i hans framfart. Så det slutar alltid med att jag likförbannat står där och försöker rädda det som räddas ska, samtidigt som jag vill få ordning på ett kaos som jag inte har skapat.
I våras så hade Robban hjälp av en snickare och dom byggde ett vedskjul. När detta vedskjul skulle byggas så sa jag att jag ville ha en förråds del i det skjulet. En skiljevägg och en egen dörr. Som en litet trädgårdsbod där man kan förvara trädgårds saker. Räffsor, krattor, spadar, skottkärra osv. Osv. Osv.
Först när jag framförde denna önskan så sa Robban att sådant kunde vi ha i garaget. Jag var helt säker på att han försökte skoja och vara rolig så jag fick ett skrattanfall som fick mig att tappa andan.
När jag förstod att han faktiskt menade allvar så bad jag honom gå ner och titta på hur det allt som oftast ser ut i det garaget.
Jag förklarade att jag ville ha en trädgårdsbod där var sak hade sin plats. Där man bara kunde gå rakt in och hämta det man behövde och sen gå rakt ut igen. Utan att först behöva lägga en timme på att plöja sig fram bland annan skit för att hitta det man ska.
Jag fick som jag ville. Det byggdes en skiljevägg och jag fick en dörr. Jag fick även löfte om att där inne skulle enbart förvaras saker som hade med trädgård att göra. Inga tv apparater, möbler, mattor, bildäck eller annat som Robban är fenomenal på att skälpa av på ologiska ställen med tanken ”jag ställer det här så länge”
Tanken var att när det där skjulet och boden var klar så skulle vi hjälpas åt att organisera där. (För organisera är ju bevisligen inget som Robban är speciellt bra på på egen hand.) Men så har det liksom inte blivit av. Det har varit en massa annat som behövts göras osv. Men det var ju ingen brådska trots allt. Vi äger ju faktiskt inte så mycket ”trädgårdssaker” så att det skulle vara möjligt att skapa kaos med det. Så var sak har sin tid tänkte jag och hade inte den där organisering överst på att göra listan.
MEN så höll jag, i början av Juli, på och grejade i mitt växthus och kom på att det var något som jag behövde. Så jag gick med lätta steg mot boden. Jag nynnade glatt på vägen dit. Jag öppnade dörren och…… den syn som mötte mig gav mig en chock som höll på att ge mig ett hjärtstillestånd!!!
Framför alla trädgårdsredskap stod allt ifrån husvagnsbord till bildäck. Det gick inte ens att se trädgårdsredskapen!!
Jag konfronterade, så klart, genast Robban som kom med den sämsta, men likväl den vanligaste förklaringen som brukar komma från honom: ”Det körde ihop sig”
Det körde ihop sig?!?!?!?! Av alla föremålen att döma så hade det nog f*n kört ihop sig mer än en gång. Och sådant kan ju hända. Men har det inte en enda gång, funnits tid och tillfälle att ta tag i och rätta till det där som ”körde ihop sig” innan nästa ”körde ihop sig” tillfälle dök upp?? Tydligen inte!! *suck* 🙄
Med piskan i högsta hugg beordrade jag Robban att ta tag i allt som ”kört ihop sig” och ställa sakerna på rätt plats. Det vill säga inte i boden!! Undertiden som han flyttade på sakerna (och istället skapade kaos någon annanstans) så organiserade jag upp allt som faktiskt ska vara där. Gav varje föremål sin egen givna och självklara plats. Och det var verkligen med en lättnad i kroppen som jag sen stod och tittade in i den välorganiserade boden 😍
Idag jobbade jag och Robban med ett annat projekt i trädgården där vi har bytt ut fallfärdiga, ruttna och fula slipers mot en stenmur. (Eventuellt mer om det i ett annat inlägg) För att kunna bygga muren så grävdes det bort jord osv som lades i en hög intill. När muren var klar och hade ”satt sig” så skulle sen dessa massor skyfflar ner intill muren igen. Detta tog vi tag i idag.
För att underlätta så behövde vi skottkärran och jag behövde också en skyffel för att kunna hjälpa till. Och båda dessa föremål vet jag ju preciiiis var vi har. Så jag gav mig iväg, med lätta små ”hoppsasteg” mot boden. Där öppnade jag dörren……..
Första bilderna är tagna den 7:e Juli. Den andra är tagen idag. 17 dagar senare!! Jag ger upp!!! Jag får bara snällt acceptera att Robban är ett geni medans jag är en idiot!!
Jag funderar lite på om jag verkligen har orken att ta tag i källaren som oxå skriker KAOS. Är det värt den tiden och energin det kostar, för att få ha 17 dagars ordning och struktur? 😫
0 kommentarer