stryktvätt, fönstermålning och oväsen

Under mina tre veckors praktik så är det en hel del som blivit eftersatt här hemma. Varken tid eller ork har funnits för att ta tag i det.

Men igår var sista dagen på praktiken. Det är oerhört skönt, men kändes samtidigt lite sorgligt. Jag har ju liksom fäst mig vid många av deltagarna och jag kommer sakna att träffa dom. Men det är samtidigt skönt art få komma tillbaka till dom vanliga rutinerna.

Stryktvättshögen har växt sig gigantisk här hemma. Jag har slängt in en maskin på morgonen, hängt upp och slängt in en ny på eftermiddagen som jag sen hängt upp morgonen efter. Någon strykning har jagvarken haft tid eller ork med. Så det stod överst på min ”att göra lista” idag. En lista som har blivit vääääldigt lång under de senaste veckorna.

Jag kan tycka att det är ganska så skönt och avslappnande att stå och stryka. Då står jag i min ensamhet, lyssnar på ljudbok, funderar och filosoferar. Idag var det inte alls avslappnande!!!

Robban gör också upp ”att göra listor” Detta gör han oftast inför semester och ledighet. Då ska det målas fönster, byggas vedskjul och sprängas berg. Det är bra Robban!! Tryck in så mycket arbete som bara går när du väl är ledig. Avslappning, återhämtning och vila är bara till för mesar 🙄

I år var det dock väldigt lite på den där ”att göra lista ” som faktiskt blev gjort. Hela jävla sommaren valde ju att regna bort. Och man blir inte jätte inspirerad att stå i regnrock och fixa med saker. Att måla fönster i regn är dessutom ren idioti. Så när solen tittade fram lite i förmiddags så skulle han ta tag i just fönstermålning. Detta skulle göras på ovanvåningen……Där jag (trodde) att jag skulle stå filosofera medans jag strök.

Skappna av, fundera och fikosofera var inte ens att tänka på insåg jag ganska så snabbt. Robban vände upp och ner på halva rummet. Lyfte ner gardinen och tömde fönsterbrädan. Just det momentet får jag väl villigt erkänna att jag uppskattade. Jag vill ju inte ha färg på varken sakerna eller gardinerna. Men måste man föra ett sådant fasligt liv när man ska måla fönster?? Han suckade och muttrade över att han glömt något och gav sig ner för trappan i en hast. Lika snabbt som han försvann var han tillbaka med vad det nu var han hade varit och hämtat. Sen började han skrapa av gammal färg. Krrrrt, krrrrr, krrrr. Jag försökte fokusera på min strykning och min ljudbok.

När han skrapat så låg det en massa torra färg flagor på golvet. Så då skulle han dammsuga. Han blev inte jätte glad när han upptäckte att munstycket till dammsugaren vi har på ovanvåningen gått sönder så att han nu blev tvungen att springa ner igen för att låna det från dammsugaren på nedervåningen. Suck, stånk och stön och snabba fötter i trappan igen.

Innan lugnet ens hunnit lägga sig så var han tillbaka och startade damsugaren…… Då gick säkringen……. säkringsskåpet är i källaren. Snabba fötter i trappan igen och strömmen var tillbaka. Det dammsugades och väsnades en liten stund innan han varklar. Då tyckte ha att VI kunde passa på att tvätta fönstret när VI (?????) ändå var i farten. Absolut en bra tanke men de där VI blev av någon anledning JAG.

Jag putsade av fönstret och hoppades på att det skulle göra art jag kunde få ägna mig åt min strykning och filosofering. Ja det var ju absolut ingenting som hindrade att jag strök. Men att slappna av, lyssna på ljudbok och fundera var dömt att misslyckas.

Robban satte igång att måla och jag hoppades någonstans att det skulle krävas så pass mycket koncentration att han faktiskt var tyst. Man vet ju hur det är med män, dom kan inte utföra två saker samtidigt.

Men nä då. Han babblade på och frågade om jag inte hade någon musik att bjuda på. Jag väste, hotfullt, mellan hårt sammanbitna tänder att det hade jag inte. Och så höjde jag ljudet på min ljudbok samtidigt som jag upprepade ett mantra inne i mitt huvud ” Du älskar honom och vill inte strypa honom. Du älskar honom och vill inte strypa honom”

När han gav sig på att måla utsidan av balkongdörren så fick jag misshandla mig själv för att inte springa fram och låsa dörren.

När jag trodde att han var klar med allt oväsen så kom Robban på att när han ändå var på ovanvåningen och stökade så ku de han ju såga bort de där gamla elementrören som iva liga fall står gömda bakom gardinen.

Så åter igen snabba fötter i trappan och tillbaka kom han med en tigersåg. (Och en bruten låbenshalls eftersom han i sin framfart gett sig ut i foppatofflor i blött gräs när han skulle hämta den där sågen)

BRRRRRRRRRRRR……. Det skorrade i hela huset när han sågade. De små rörbitarna som blev kvar valde han sen att banka ner med en hammare.

Att en och samma människa kan föra så mycket liv på en och samma gång är för mig en gåta. Att jag klarade av att stryka klart utan att skada honom är en ännu större gåta. Vad min ljudbok handlade om?? Jag har ingen jävla aning!!! Den var fullkomligt omöjlig att fokusera på!!

Men nu är fönstret målat, tvätten struken och mot alla odds så överlevde vi båda två. 🤣