Jag saknar min mamma på dygnets alla timmar. Men på något sätt har jag lärt mig att leva med saknaden. Vant mig vid den konstanta smärtan av att ha förlorat henne. Men vissa dagar gör det extra extra ont och det är som om jag nästan får svårt att andas.
Den senaste veckan har det varit just så!! Det har känts extra tungt och jobbigt. Men jag biter ihop och kämpar på. Vad annat kan jag göra?
Kanske känns det extra smärtsamt för att det börjar närma sig 2 års dagen för hennes bortgång. TVÅ ÅR!!! Jag kan inte förstå att jag ens har klarat av att vara utan henne så länge.
Jag har fortsatt att tända ljus vid hennes grav en gång i veckan. Mammas älskade liljekonvaljer nöjer sig inte med den plats jag har gett dom ”tillåtelse” till att vara på utan sprider sig som en löpeld
En del blommor, som sägs vara fleråriga, har visat att dom inte tänker komma tillbaka i år så den senaste tiden tycker jag att graven har börjat se lite vildvuxen och ovårdad ut. Det vill jag absolut inte att den ska göra. Så idag tog jag med mig ”min” Ejla för att ta tag jag i att fixa till där igen. Plocka bort gammalt och visset och planterade nytt. Det känns så skönt att ha Ejla med när jag ska fixa där. När jag ska köpa blommor och sorgen slår till och gör mig handlingsförlamad så fångar hon upp mig och styr upp. Min egen ”personliga assistent” ❤️
Ja det må hända att vi vänder upp och ner på halva kyrkogården medan vi är där och fixar. 🙈 Men fint blir det.
Nu är där somrigt, lila och fint där igen, precis som mamma (och farfar) förtjänar att ha det. ❤️
Jag önskar så att jag kunde få träffa och prata med mamma igen. Bara en liten liten stund. Bara få ge henne en stor kram och berätta hur oerhört mycket jag saknar och älskar henne. Min fina fina mamma ❤️
0 kommentarer