Svek, smärta och saknad.

Just nu är det ganska så jobbigt att vara just jag. Många besvikelser och saker som jag har svårt att hantera. Saker som gör förbannat ont men som jag inte har något annat val än att acceptera. Saker som jag vill och behöver skriva av mig om men inte kan och det i sig gör att det liksom bara ligger och bubblar och gror i mig. Men det är bara till att kämpa på så gott det går. Vid det här laget så är jag ju trots allt ganska så van vid att kämpa i motvind. 🙄

När saker känns jobbiga så saknar jag mamma extra mycket. Hon var ju den jag alltid ringde när jag kände mig ledsen och nere. Hon var den som alltid förstod, sa dom rätta sakerna och fick mig att må bättre. Just nu skulle jag behöva henne och hennes klokhet så obeskrivligt mycket. Jag har fortfarande inte lärt mig att leva utan henne. Har inte lärt mig hur eller var jag på egen hand ska hitta trösten och styrkan som hon alltid kunde ge mig.

Det är bara några dagar kvar till jul och det i sig spökar mycket med mina känslor och gör att jag nog är extra känslig. Alla högtider känns så förbannat jobbiga sedan mamma försvann. Det blir liksom aldrig det samma. Hon fattas dagligen i allt jag gör, men just vid högtider blir saknaden extra stor. Det är just då det blir extra påtagligt att hon är borta.

Men även i år så får vi försöka göra det bästa av julen med dom förutsättningar vi har. 😞 Ännu en jul utan mamma. Hur gör man den bra när hon inte är med?