Den där guidade turen i Prag blev minst sagt plågsam men samtidigt oerhört lärorik och intressant.

Vi gick gata upp och gata ner och fick höra en massa om sevärdheterna och om mord och elände. Hur man högg händerna av folk, skar av tungor och andra sjuka straffmetoder som man användt sig av.

För varje steg vi tog så gjorde mina fötter bara ondare och ondare. Varje steg jag tog brände i fötterna. Men jag kämpade på. Jag ville ju inte missa vandringen. Eller jo självsäkerhet vandrandet ville jag verkligen missa, men inte upplevelserna. (Förutom upplevelsen av brännande fötter!!)

Efter halva vandringen började jag även få ont i ryggen. Smärtan i fötterna gjorde att jag inte kunde gå ordentligt och då belastade jag förmodligen även ryggen.

När vandringen (äntligen) var slut så behövde vi mat. Så vi bestämde oss för att gå till en restaurang. Vi kollade de närmaste restaurangerna men där fanns inget som föll oss båda i smaken. Jag ville ha kött. Robban ville ha pizza. En kombination som tydligen inte fanns på en och samma restaurang. Så vi gick från restaurang till restaurang. Smärtan i mina fötter och rygg blev bara värre och värre och jag bara längtade efter att få sätta mig ner. Eller ännu hellre lägga mig och sträcka ut ryggen.

Tillslut hade jag så fruktansvärt ont att jag inte längre brydde mig vad som fanns på menyerna bara jag fick komma in och sätta mig. Vi stannade utanför en Restauran, Robban tittade på menyn och frågade om det fanns något där som jag kunde tänka mig. Jag svarade ja utan att ens ha tittat på menyn. Där fanns stolar och det kunde jag tänka mig. Sen brydde jag mig inte om jag så skulle behöva äta friterad katt, kokt hund eller aphjärna. Bara jag fick vila fötterna och ryggen.

Robban såg hur jag led och hade inte heller den bästa känslan i fötterna så han gav upp sin önskan om pizza. Så vi gick in på ett steakhouse. någon skulle dom väl ändå ha som vi båda kunde äta. Vi blev visade till ett bord och fick varsen menyn. Vi blev sen lämnade för att få tid på oss att bestämma oss.

Vi öppnade menyn....... Bara för att upptäcka att priserna på de billigaste rätterna låg på ca 1500 svenska kronor per portion!!! 🫨 Nog för att jag var villig att ge mycket för att få sitta ner och vila men där gick ju till och med min gräns!!

Hur tar man sig (haltande) ifrån en restaurang på ett snyggt sätt utan att behöva tala om att man är för snål för att äta där? Robban löste det genom att, med besviken min, berätta för servitrisen att vi ville ha pizza. Ville vi?? Jag ville bara ha en stol 🤣

Servitrisen var väldigt förstående och berättade att vi hade gått in på fel restaurang. (Jo, det ska gudarna veta med dom priserna!!) Restaurangen intill serverade pizza berättade hon och sa att det var dit vi skulle gå. Vi sa "sorry" 65 gånger och reste oss för att linka iväg igen. Den gulliga servitrisen följde oss till och med ut och pekade åt hållet vi skulle gå. (syntes det så tydligt vilket katastrofalt lokalsinne vi hade?)

Vi gick åt hållet hon pekade men i samma sekund som servitrisen vände sig om så pep vi iväg åt ett annat håll på jakt efter kött (till vettigt pris). Jag behövde proteiner...... men framförallt en stol!!!

Efter ytterligare några (plågsamma) meter så kom vi till en restaurang som hette Deer. Åter igen så tittade Robban på menyn utanför och frågade om där var något för mig. Och åter igen så svarade jag ja, utan att ens ha tittat på menyn. Ge mig aphjärnan. Bara jag får SITTA!!

Vi gick in och satte oss och fick en meny. En meny med bilder så att man kunde SE vad det var dom serverade. Men inget såg vidare gott ut. Det såg mest ut som råa köttbitar och jag funderade på om köttet ens varit i närheten av en stekpanna. Var djuret ens dött?

Det var tydligen hjort (vilket man kunde räkna ut med tanke på restaurangens namn) och det ska tydligen inte vara ens medium stekt. Men att äta något som knappt var tillagat ville jag absolut inte. Ge mig hellre aphjärnan!! Vid detta laget hade jag så ont i ryggen att jag knappt kunde varken sitta eller stå och att byta restaurang igen var inte ens ett alternativ.

Det fanns hamburgare (förmodligen även den av hjort) så dem fick det bli. Jag väljer aldrig hamburgare när vi är ute och äter eftersom det inte tillhör min favorit mat. Men nu blev det ändå så. Det var ju det som såg ut att vara minst rått.

Hamburgaren kom och vi satte igång att äta. Men det var inte gott!! Jag är allt annat än kräsen och jag tycker aldrig att mat är äckligt. Absolut kan det vara mindre gott, men inte äckligt........ om man inte äter hamburgare på Deer i Prag, för den var verkligen äcklig!! Jag åt pommes och tillbehören men lämnade biffen. Den åt Robban upp istället eftersom hans var rå inuti.

Jag fick iallafall vila fötterna en liten stund. Men ryggen höll på att ta död på mig! Nu vilket jag bara hem till hotellet och få en chans att lägga mig ner och sträcka ut ryggen!!

Innan vi skulle gå så frågade jag servitören var det astronomiska uret låg. Jag visste att därifrån hittade jag till hotellet och att gå fel igen var det sista jag ville!! Han förklarade och vi reste oss för att gå.

Vi kom ut på gatan och jag började gå åt höger, jag fick för mig att det var dit servitören sagt. Robban ville vara 100% säker på att vi gick rätt (ingen av oss kände ju oss sugna på en längre promenad än nödvändigt) så han frågade (tack och lov) ännu en servitör som pekade åt helt andra hållet. 🫨

Vi gick ditåt och hittade uret bara runt husknuten. aldrig någonsin tidigare har jag känt mig så lycklig över att se en klocka!! Nu visste jag var vi skulle och jag visste att nu var det bara några hundra meter till hotellet. Och guuuud vad jag längtade dit!!

Varje steg jag tog skar som knivar i både rygg och fötter och vi gick inte i någon skrytsam hastighet. Men framåt åt rätt håll gick det åtminstone! Och till slut uppenbarade det sig, det efterlängtade hotellet!!

Just där och då kändes det som att just den där rosa hotellbyggnaden var den vackraste i hela Prag!! 😍

Vanligtvis så brukar jag undvika att ta hiss om det inte är absolut nödvändigt. Att ta trapporna ger en bra "vardagsmotion" DET tyckte jag dock att jag hade fått en överdos av just denna dag så trapporna var absolut inte ett alternativ!!

Jag har nog aldrig njutit så mycket av att lägga mig i en säng som just denna dag. Få av mig skorna, sträcka ut min stackars rygg och vila mina svulna ben och fötter.

Vi hittade som sagt ingen jätte speciell present till barnbarnen. Men den blev köpt med kärlek och obeskrivligt smärta!!

Resten av kvällen så rörde vi oss inte allt för mycket. Vi drog oss till och med för att gå på toaletten för då skulle vi behöva stå och gå och det hade vi gjort så att det både räckte och blev över!!

När jag äntligen kom till hotellet och fick lägga mig ner så kollade jag min stegräknare. 26 264 steg!! Mer än hälften av dom var pga vår brist på lokalsinne!!