Dag 3 (söndag) i Prag blev väl inte riktigt som vi hade tänkt oss!! Ja den började ju någerlunda bra. Vi startade dagen med hotellfrukost (Nu ingick den i resan och då måste man ju. 🤣) och planerade upp dagen lite.

När vi är ute och reser så vill vi gärna köpa med oss något hem till barnbarnen. Av vad vi hade sett i de små butikerna inne i innerstan så fanns det verkligen ingenting att köpa. Där säljs enbart en massa souvenirer och krimskrams. Jag tror inte att varken Leon eller Cleo skulle roas av varken en kylskåpsmagnet eller en liten miniatyr av astronomiska uret. Det "vettigaste" i leksaksväg som fanns att köpa var marionettdockor.

Sådana är dom ju båda alldeles för små för. Dom hade trasslat in sig i trådarna redan innan vi hunnit lämna över dom. 🤣

Så vi bestämde oss för att ge oss ut mot utkanten av stan där det skulle ligga ett stort shoppingcenter som inte var så turist inriktat. Där skulle det visst finnas vanliga affärer. Typ som på C4 eller Väla här hemma. Det skulle bara vara 1,3 km dit så efter frukosten så började vi vandra. En riktigt skön promenad.... till en början. 🙄

Vi hade GPS på mobilen för att hitta. På vägen så fick vi se ännu mer vackra byggnader, broar, statyer och skulpturer. Det är ju en faslig tur att man inte använder sig av kamera med filmrulle nuförtiden för då hade jag haft en väldig massa filmrullar att framkalla nu och jag hade inte kunnat lägga ut några bilder i bloggen än på någon vecka. 🤣

Vi kom in på gator vi inte hade besökt innan och det var uppenbart att det inte var ett fattigt område vi hade hamnat i. Där fanns i stort sett bara märkesaffärer. Rolex, Louis Vuitton, Prada, Versace osv. Min plånbok grät av rädsla för att jag skulle få för mig att handla där! Men lite förstånd och verklighetsförankring har jag allt. Jag kände att jag knappt ens hade råd att gå på gatan utanför!

Till slut kom vi fram till det där köpcentrat. Det såg inte mycket ut för världen.

Men man ska tydligen inte "döma hunden efter håren" för på insidan var det gigantiskt!!

Fyra våningar med butiker, restauranger och rulltrappor överallt. Tom jag som, vanligtvis brukar stänga in mig i en "bubbla" på sådana ställen, tyckte att det var jobbigt. Folk över allt, i ett land som inte är vårt med ett språk som vi inte förstår! Ja alla pratade ju inte tjeckiska. Killen som kom bakom oss i en rull trappa och som tydligen hade väldigt bråttom pratade inte tjeckiska. Han använde sig av väldigt tydlig engelska när han läxade upp oss och fräste fram att vi stod fel i rulltrappan för vi skulle tydligen hålla till höger så att han kunde komma förbi. Han avslutade sin uppläsning med att kalla oss Fucking moron innan han hastade iväg.

Det var väl ändå "lite" otrevligt sagt. Vi är faktiskt bara förvirrade turister som dessutom är från en liten håla som inte ens har några rulltrappor alls. Hur ska vi veta hur eller var man ska stå? Efter den uppläxningen höll vi oss till högersidan varje gång vi åkte i dom där rulltrapporna. Men vi kollade på alla andra som åkte. Kollade hur dom stod för att lära oss och förstå hur man åker rulltrappa. Men alla stod ju huller om buller....... fucking morons! 🤣

Det var inte lätt att hitta något till våra små hjärtan. Dels för att utbudet var litet (trots affärens storlek), dels för att Prag är skit dyrt och för att vi var begränsade till att sakerna skulle få plats i resväskan på väg hem. Men något litet hittade vi till dom båda. Och vi kunde (äntligen) lämna köpcentrat igen.

Just denna dag så hade Robban bokat in oss på en, guidadad, historisk vandring. Där vi skulle gå runt i stadens olika sevärdheter och få veta mer om dess historia och sägner. Denna vandring skulle börja 2 timmar senare och vi pratade lite om huruvida vi skulle gå tillbaka till hotellet innan eller om vi skulle gå ner till centrum direkt och kanske ta en glass eller något. Men att sitta och äta glass i 2 timmar kan ju bli "lite" långdraget så vi beslutade oss för att vi skulle gå tillbaka till hotellet.

Dock tyckte vi att det skulle vara klokt att ändå ta hållet om stan på väg till hotellet. Detta för att bara kolla var "BlackbAngels bar" låg. Det var nämligen därifrån den guidade turen skulle utgå ifrån. Vi ville ju inte gärna springa runt och leta efter det i sista minuten och missa hela vandringen. Så vi tyckte att det skulle vara en klok idé att kolla upp det innan.

Jag och Robban är ofta väldigt samspelta. Vi tycker oftast likadant och vi kan "prata" med varandra utan att prata. Den ena vet vad den andra ska säga, tycka eller göra. Men även om det inte är ofta så händer det att vi inte alls tycker likadant. Och detta hände så klart just när vi skulle gå och leta upp den där baren. Jag var 100% säker på att vi skulle gå åt vänster. Robban var precis lika säker på att vi skulle gå åt höger. Och det sa han med en oerhörd självsäkerhet och en ton i rösten som sladdade om att han nästan tyckte att jag var korkad som tyckte annorlunda. Så jag gav med mig och tänkte att vi går väl åt höger då, så lär han väl upptäcka snart att han har fel. Så jag gick snällt efter honom men försökte hela tiden ha huvudet på skaft och memorera var vi gick för att kunna leda oss tillbaka till rätt väg igen sen. Men efter en väldig massa både höger och vänster svängar så tappade jag fullkomligt bort mig och visste inte alls var vi var. Och detta skedde ungefär samtidigt som även Robban insåg att vi var vilse!

När inte heller han hade någon koll (vilket han uppenbarligen inte haft från början) så gav jag upp och tog tekniken till hjälp. Google maps och GPS! Den visade att vi var ca 300 meter från platsen. Och det var ju inte hela världen. Så vi följde gps:ens anvisningar om att svänga höger, vänster och rakt fram.

Men så hoppade kartan till och plötsligt var det 500 meter. Nya instruktioner om höger, vänster och rakt fram. Men istället för att komma närmare så kom vi bara längre och längre bort från målet. Jag hade vid detta laget ingen som helst koll på var vi var. Det hade inte Robban heller. Och uppenbarligen inte heller Google!!

Om och om igen ledde den oss in på en massa gator med namn som vi inte ens kunde utläsa och ännu mindre uttala. Mer än en gång kände jag igen gatorna. Men det var enbart för att vi gått där bara några minuter innan. Det kändes som att Google bara ledde oss i cirklar. Nya gator och gränder men allt ledde oss bara tillbaka till samma plats om och om igen!! Det var väldigt frustrerande!! Och att man ena minuten trodde att man var 300 meter bort för att på en sekund plötsligt vara 500 meter bort fick verkligen hoppet, om att någonsin komma rätt, att dala.

Min tilltro till Google existerade inte längre! Vi fortsatte att gå, gå och gå. Och vi fortsatte att stöta på samma gator, skulpturer och statyer om och om igen!

Tilläggas bör att i stort sett alla gator och gränder i prag är gjorda av kullersten. Efter ett tag så börjar det göra ganska så ont i fötterna. Men vad kunde vi göra annat än att fortsätta gå? För även om lusten var enorm att slänga sig in i en taxi så var det inget alternativ. Dels för att jag är alldeles för envis för det men även för att vi inte såg någon taxi överhuvudtaget. Så vi fortsatte att gå. Runt, runt, runt.

Om man nu ska se något positivt med vår vilsenhet så är det att vi, helt oplanerat, fick se en del skulpturer och konstverk som jag läst om och velat se. Men inte tillräckligt mycket för att gå och leta upp dom. Nu fick vi se dom av en ren slump. Och det i sig gjorde att vi ändå kunde hålla humöret lite uppe trots allt.

Ett huvud som roterar och skiftar form var 15:e minut

Minns ni att jag skrev att vi skulle ha 2 timmar att slå ihjäl innan den guidade promenaden skulle börja? Dom 2 timmarna tickade på medans vi gick där runt, runt, runt på gatorna.

Men så plötsligt så hittade Robban en liten gränd som han kände igen. Inte för att vi gått där 15 gånger de senaste timmarna, utan för att vi varit på en restaurang på andra sidan av den dagen innan.

PRAISE THE LORD!!

ÄNTLIGEN visste vi var vi var. Fötterna värkte något fruktansvärt och att gå på en guidad tur var inte det som stod högst på önskelistan just då. Vi ville med på den där turen men inte till fots 😫

När vi nu hade koll på var vi befann oss så var det plötsligt lätt att hitta den där BlackbAngels bar.

När vi väl hittat den där baren så hade vi 15 minuter på oss innan vandringen skulle börja. Förstår ni då hur länge vi irrat omkring där på gator och gränder?!?!

Våra fötter värkte och nästan grät efter en vila. Så vi satte oss på en restaurang där Robban tog en öl och jag en vatten.

Den lilla lilla stunds vila som våra stackars fötter fick gjorde knappast till eller från. Och snart var det dags att ge oss av på den där vandringen. 😫

Vi gick och anmälde vår närvaro och fick våra biljetter.

Uppmaningen på biljetten, om att inte gå iväg, var minst sagt överflödig. Ingen av oss kände oss sugna på att gå så mycket mer än en meter till!! Men samtidigt så ville vi ju se och höra om det guiden hade att visa och berätta. Så vad hade vi för val annat än att bara halta efter?

Men mer om det i ett kommande inlägg. Detta inlägg har redan blivit alldeles för långt och jag blir förvånad om ni ens orkat läsa hela 🤣 🙈