Skador och hållbar behandling.

Min älskade make är lite av en otursfågel. (Eller så är han helt enkelt bara klumpig.)

Jag vet inte hur många gånger han har smällt huvudet i saker så att blodet sprutat. Eller skurit sig, klämt sig och på andra sätt skadat sig så pass så att det faktiskt krävt läkarvård. Men varje gång så försöker han undvika att söka sjukvård som om det var avrättning dom sysslar med istället för vård i avsikt att hjälpa.

För en massa år sedan så klämde han fingret i en ved klyv. Fingret bröts. Slutade Robban då att klyva sin ved? Nej så minsann. Där fanns ju mycket mer ved att klyva så några sjukhusbesök fanns det minsann inte tid till. Han fortsatte helt enkelt att klyva ved i hopp om att smärtan skulle gå över och fingret skulle laga sig själv.

Det var först när det svartnade för ögonen på honom och han höll på att svimma som han (motvilligt) gav upp och stängde av klyven. Men inte ens då hade han för avsikt att uppsöka läkare. Det skulle nog snart rätta till sig.

En annan gång när han skulle slå ner en vägg (alldeles säkert ett av alla mina påhitt) så drog han handen rakt över ett gammalt spik som orsakade ett öppet sår på handryggen. Ett sår som blottade benen i handen!! Intw heller då tyckte han att sjukhus besök var nödvöndigt. Han tyckte att det räckte om jag ville hjälpa honom att plåstra om såret!

Jo men för ett djupt, gapande sår så kan alldeles säkert ett litet bamseplåster göra underverk!

Under alla mina år med Robban så har jag ALDRIG hört honom säga "jag behöver nog gå till läkaren" Tvärt om så har jag hört honom ha 7589 olika "lösningar" på de eventuella problemen eller åkommorna. Oavsett hur allvarligt något är så tycks han tro att allt går att lösa med "husmor knep", häxbrygd eller att allt helt enkelt bara ska gå över av sig själv.

Varje gång något hänt så har jag behövt ryta ifrån ordentligt för att han ska ta sitt förnuft till fånga och faktiskt gå med på att uppsöka läkare. Ibland har jag undrat om han har någon typ av fobi för läkare, sjukhus och sjukvård i allmänhet.

Här borde jag kanske erkänna att även Robban har behövt ryta ifrån lite då och då för att jag ska gå till läkaren. Tydligen så är det inte jätte smart att vandra omkring med en sprängande huvudvärk i 3 veckor utan att söka läkare. Och vid en allergisk chock är det tydligen inte heller bra att bara stannat hemma. 🙈 Men nu handlar ju inte detta inlägget om MIG utan om Robban!!🤣

De gånger som Robban, av en eller annan anledning, faktiskt har fått någon typ av läkar behandling så tycks han dessutom tro att den behandlingen är livslång och aldrig behöver göras om igen..... jag återkommer till det!

Igår ringde Robban mig på jobbet och frågade om vi hade alsolsprit hemma. Jag sa att det hade vi menjag ville veta vad han skulle ha det till (här började jag ana oråd)

Han förklarade att han hade flyttat en massa gamla brädor och att han då hade fått en rostig spik i foten. (varför blir jag inte ens förvånad?? 🙄)

Olycksfågel som han är så har han så klart förstånd att använda arbetsskor med skydd så att han inte ska kunna få spik igenom sulan. Men vad hjälper det när spiken går in på sidan av foten?

Jag upplyste min kära make om att alsolsprit absolut är en bra tanke men att han nog ändå måste söka sjukvård för att få en stelkrampsspruta. Men se det behövdes inte alls, för det har han redan fått...... när han gjorde lumpen!!

Jag vet inte hur jag ska få den mannen att lägga lumpen bakom sig! Det är ju inte första gången som han hänger sig fast vid saker som gjordes i lumpen (1995!!) Ni minns väl hur det var med hans synundersökning?

Det går att läsa om här:

https://jessicastankar.se/glasogon-orm-med-felfri-syn/

Jag sa till honom att han skulle ringa vårdcentralen och höra vad dom sa om saken. Tro det eller ej men han gjorde som jag sa. Dom tyckte inte heller att sjukvård från 1995 var något att hänga sig fast vid 30 år senare! Så han fick komma dit, få såret synat och en (färsk) stelkrampspruta. Dom sa också att han skulle hålla lite extra koll på det däe såret de närmsta dagarna så att det inte blev rött, irriterat eller tydde på infektion. Men efter att ha sovit med alsolomslag i natt så ser det bra ut.

Nästa gång (för det lär bli fler gånger) som Robban skadar sig och ber mig att "plåstra om" honom så ska jag bara svara att 'Det behövs väl inte? Fick du inget plåster när du låg i lumpen?