100 dagar!!!
Jag kan inte ens på mina 10 fingrar, räkna hur många gånger jag, bara den senaste veckan, har tänkt att jag ska sätta mig ner, ta en paus och skriva av mig lite. Jag vill ju skriva om mitt senaste Läs mer…
Jag kan inte ens på mina 10 fingrar, räkna hur många gånger jag, bara den senaste veckan, har tänkt att jag ska sätta mig ner, ta en paus och skriva av mig lite. Jag vill ju skriva om mitt senaste Läs mer…
Det finns väldigt mycket som trängs i mitt huvud just nu. Saker som jag vill och framförallt behöver skriva av mig om. Skriva är ju som min terapi när jag inte mår så bra. Och när saker verkligen får det Läs mer…
Jag måste bli bättre på att prioritera bloggen!! Det börjar bli trångt i huvudet. Jag har ju massor av saker som jag vill och behöver få ur mig!! Och jag har påbörjat flera olika inlägg. Varför gör jag ens så?? Läs mer…
I flera dagar på rad så har Robban stått ute i trädgården och klyvt ved. Jag har egentligen påbörjat ett inlägg om hur han nästan har blivit manisk med ved. Men jag känner nu att jag inte riktigt kan publicera Läs mer…
Jag måste erkänna att jag på riktigt skäms när jag öppnar upp bloggen och ska skriva. Jag skäms över att jag blivit så dålig på att uppdatera. Men det finns ingen mening att jag lovar bot och bättring för det Läs mer…
Jag hade tänkt att jag skulle skriva om hur jag, de senaste dagarna, har identifierat mig som MAN. Innan jag började skriva så googlade jag efter bilder som ev. skulle kunna passa till just ett sådant inlägg. Alltså OM jag Läs mer…
I gårdagens inlägg så skrev jag att Liams uppkörning var nära. Jag ville inte skriva HUR nära den vara. Bara att den var väldigt nära. Idag kan jag avslöja hur nära den var. 😃 Den var så pass nära att Läs mer…
Förra veckan var en riktigt jobbig vecka på väldigt många sätt. Känslor som, av olika anledningar, fullkomligt åkte berg och dalbana. Dels pga saker som hände men även pga val jag gjort som var (och stundtals, fortfarande är) ganska kämpigt. Läs mer…
Under de 20 åren som vi bott här så har vi haft en hel del lustiga grannar. Någon som man sällan såg eftersom han tycktes vara näst intill folkskygg. En annan som kallade en av sönerna (Jonathan, då 10-12 år Läs mer…
Nej nu får det allt bli en skärpning!!! Det är nästan en hel månad sedan jag skrev något sist. Eller det är väl inte helt sant egentligen, för jag har, i vanlig ordning, påbörjat en väldig massa blogginlägg som jag Läs mer…