Gardiner psykisk kollaps och skyddsrum.

Jag vet inte vad det är med mig men i år känner jag verkligen ingen lust att julpynta. Och ni som känner mig vet att jag, vanligtvis, brukar gå all in med julpyntet. Det är på den nivån att jag tom. brukar byta ut mattorna till röda!! Jag brukar börja längta redan i oktober (om inte tidigare) efter att få plocka fram allt och börja.

Men i år har jag verkligen noll lust eller inspiration. Så trots att det var första advent i söndags så har jag knappt fått fram någonting alls. Och en del av mig vill bara skita helt och fullt i att pynta alls. Men lite julkänsla får vi ju ändå ha.

Så i söndags (när allt borde ha varit klart) så satte jag igång lite smått. Jag putsade fönster i tv rummet och satte upp de gardiner som jag, innan jag packade ner dom förra gången, hade märkt med just tv-rum.

Hängde upp dom och tog några steg tillbaka för att beskåda mitt verk. Då visade det sig att dom var 30 cm för korta?!?!

Hur kunde dom vara det?? Vad hade hänt där i lådan under sommaren? Hur hade dom kunnat krympa? Visst jag ska ju inte säga att det inte kan hända för det händer ju med kläder hela tiden. Man lägger in dom i garderoben..... och nästa gång man tar fram dom så är dom för små!

Jag är ganska så jätte säker på att jag inte haft så korta gardiner i fönsterna förra julen. Det skulle jag omöjligt kunna leva med. Så jag konstaterade att jag behövde köpa nya gardiner till tv-rummet.

Jag rotade runt bland alla julgardiner igen för att hitta de gardiner som skulle vara I nästa rum..... och hittar då ännu ett par som var märkta "tv-rum" Phu vilken tur! (Men varför hade jag två olika gardiner till samma rum? 🤔) Jag började ju nästan bli rädd att jag på riktigt hade haft en psykos förra julen och accepterat gardiner som slutade 30 cm över golvet. 🤣

Jag strök de "nya" gardinerna och bytte ut dom för korta gardinerna. Gjorde som innan, tog några steg tillbaka och skådade på....... för korta gardiner... igen!!

Vad är det frågan om?!?! VARFÖR har jag en massa korta gardiner? Jag behöver definitivt köpa nya!! Där och då kom jag plötsligt på att jag nog vill ha gröna julgardiner istället. (i rätt längd).

Just då kommer Robban in och jag visar honom eländet samtidigt som jag talar om att jag både behöver och vill ha nya och gröna gardiner.

Jag ser hur panik plötsligt lyser i Robbans ögon. Med ett snett och oerhört nervöst leende säger han "köp det då" Men det där menar han ju inte egentligen. Han vill inte alls att jag köper nya gardiner. För han vet att nya gardiner alltid behöver sys upp. Och han vet hur jag brukar bete mig under tiden jag syr upp dom. Antingen så spottar och svär jag för att det går emot mig eller så gråter jag för att det får mig att tänka på mamma. Mamma som älskade att sy. Den egenskapen har jag inte ärvt.

När jag tar fram min symaskin så springer hela familjen och gömmer sig för att ta skydd, som om det var jordbävning på gång. Sen sitter dom skakande, där och trycker under bord eller i garderober tills jag är klar (Det vill säga tills"faran" är över) och jag ställer undan maskinen igen.

Jag satte mig och googlade runt för att leta gardiner. Hittade på Jysk som var fina och dessutom på rea. Så jag bokade dom för att bara kunna hämta upp dom i butikens kassa, utan att behöva gå omkring i butiken (och då även "råka" plocka på mig en massa annat.)

Sen återgick jag till lådan med gardiner för att, åter igen, fortsätta till nästa rum. Då hittar jag ännu ett par gardiner som var märkta tv-rum. Vad är det frågan om?!?! Hur många gardiner har jag till ett och samma rum? Nå väl. Nu hade jag ju bestämt mig för nya gardiner så dom gamla fick ligga kvar i lådan. Dom var säkert också för korta ändå!

Igår kväll körde jag och Robban in till Hässleholm. Han skulle till Biltema så jag passade på att ta Jysk och hämta dom beställda gardinerna. Sen hem och (till Robbans fasa) plocka fram symaskinen.

Jag bad Robban hjälpa mig att mäta från gardinstången och ner för att få exakt rätt mått. Jag mätte, Robban mätte. 221 cm från gardinstång till golv. Jag skrev upp det på en lapp för att inte glömma bort. Sen var det dags att mäta upp gardinen för att klippa. Jag la till 10 cm för att kunna göra ett snyggt upplägg. Alltså skulle gardinerna vara 231cm där jag klippte.

Jag mätte upp gardinen mer än en gång, sa till Robban att dubbelkolla så att mina mått var rätt och satte den saxen i tyget och klippte av.

Jag fållade gardinen och satte mig vid maskinen för att börja sy. Robban försvann fortare än en avlösning. När jag sitter vid maskinen så vet man ju aldrig om jag ska få ett utbrott, en psykisk kollaps, drabbas av en gråt attack eller om det faktiskt ska gå bra.

Igår gick det faktiskt (Tack och lov) riktigt bra. Det var inget som krånglade. Och ganska snart så kunde jag, glad i hågen, hänga upp de nya gardinerna.

Ännu en gång hängde jag upp och backade sen back för att se mitt verk...

..... Vad fan är det frågan om?!?!?

Jag höll på att få ett psykbryt!! Var har dom centimetrarna tagit vägen?!?!? Jag mätte ju SÅÅÅ noga!!

Robban (som precis vågat sig fram från sitt gömställe) visste att den där gardinen skulle vara det enda jag skulle se och reta mig på varje gång jag ens närmar mig tv rummet. Och han sa genast KÖP NYA!!

Självklart var det inte så enkelt. För de gardiner jag köpte igår var dom sista på jysk i Hässleholm. Men idag så begav sig min fina fantastiska Robban till Kristianstad och köpte nya. Så när jag kom hem från jobbet så låg dom här och väntade på mig. Så kvällen har, för min del, tillbringats vid symaskinen.

Och NU äntligen har jag gröna gardiner som går heeeela vägen ner till golvet 😍

Dom gardiner som jag sydde igår planerar jag istället att sy fodral till soffkuddarna av. Men det passar jag nog på att göra när Robban är på jobbet så att han slipper uppleva eventuella utbrott.

Att en tänka på att sy kuddfodral tyder ju på att jag har någon form av självstyre beteende! varför utsätter jag ens mig för något sådant?? 🙄