I lördags var det dags för vår lilla prinsessa att döpas. Vår fantastiska lilla Cleo. ❤️

Vi hade köpt present och klätt upp oss för att se någerlunda presentatabla ut. Det är inte ofta jag får se Robban i kostym. Men ibland så hhändr det minsann 😍

I presentkorgen hade vi lagt lite fina saker till henne. Bland annat ett fjärilshalsband.

Som ni kanske vet så symbiliserar fjärilar mamma för mig. Och jag ville att hon skulle få vara med på dopet, iallafall symboliskt.

Vi var ju uppe i Ullared för någon månad sedan. (man kan läsa om det här: https://jessicastankar.se/julklappar-och-hotellfrukost/) När vi var där så sa jag till Robban att jag ville köpa något smycket med en fjäril till Cleo. Och Robban tyckte det lät som en bra idé. Så vi gav oss in i guld affären som finns där. Vi tittade på olika smycken men bestämde oss tillslut för ett litet halsband.

Kvinnan bakom disken frågade om vi ville ha det inslaget. Och det ville vi så klart. Hon började slå in och jag och Robban stod och pratade så länge så vi tog ingen notis om vad hon gjorde.

Men så var hon klar och la fram det lilla paketet på disken. Och då sved det till lite i mina ögon men jag kämpade emot.

Hon hade inte bara använt rosa band utan även lila. Mammas favoritfärg 💜 Det är möjligt att hon använder lila band till alla paket som är till flickor men för mig blev det lite som en hälsning från mamma. Hon ville visa sin medverkan på det sätt hon kan från där hon är nu. Älskade mamma, vad jag saknar dig!!! ❤️

Åter till dopet. Av någon obegriplig anledning så var jag jätte nervös. Vad hade jag att vara nervös över? Jag skulle ju bara sitta stilla, tyst och snällt i en kyrk bänk. Men det var kanske just det jag var nervös för. Stilla, tyst och snällt är ju inte jag 🤣

Men kanske var jag nervös över att jag skulle börja böla, snora och bära mig åt? Men det var ju ett dop det är ju enbart fint och inte det minsta sorgligt. Och då finns det väl ingen anledning att böla?

Vår lilla sessa bars in och var precis så där glad och nöjd som hon oftast är. Dopet började och det han inte vara länge innan det skulle spelas musik. "Så nära" med Molly Hammar. Och där slog min "allergi" till (jag tror det var granen 😉) och tårarna började forsa!! Det var bara så oerhört vackert och känslosamt allting!!

Efter ceremonini kyrkan så begav vi oss mot församlingshemmet för mat, fika och presentöppning.

Innan vi gick in i kyrkan så såg vi en katt som satt uppe i ett träd och jamade. Vi sa då att om den inte lyckats ta sig ner när vi kom ut så fick vi försöka hjälpa den. "Kan man ta sig upp så kan man ta sig ner" brukade min mamma säga. Detta var det tydligen ingen som sagt till katten för när vi kom ut så satt den kvar där i trädet och jamade förtvivlat. Så det blev till att jaga fatt på en stege!

Katten hämtades ner och sprang iväg utan minsta tack och vi kunde återgå till att fira Cleo.

Vi åt fantastiskt god pastasallad. Fikade på goda tårtor och kanelbullar och tittade på när det öppnades paket. Och jag bölade lite till!

Det var absolut det finaste dop jag varit på och det verkade som att Cleo verkade väldigt nöjd med sin dag. Nu krävs det dock inte jätte mycket för att hon ska vara nöjd.