När jag och Robban är ute och äter på restaurang så vill han i stort sett alltid sitta så att han kan titta mot dörren. Jag vet egentligen inte varför men antar att han av någon anledning vill ha koll på vem eller vilka som eventuellt kommer in genom dörren. (Känner han sig kanske förföljd eller jagad? 🤔)
Det är inte så att han någonsin frågar om jag vill sitta med dörren bakom ryggen. Det är helt enkelt bara den platsen som blir över efter att han tacklat undan mig, sprungit in i restaurangen och slängt sig ner på stolen så att den nästan tippat omkull av hans framfart. Jag skulle ju kunna välja att sätta mig på samma sida som honom men det ser ju bara så dumt ut och sladdrar mest om att man inte kommit överens om vem som skulle sitta på vilken sida.
För ett tag sedan så skulle vi äta på Jernkällaren i Höör. Där är så pass god mat att det är värt att köra de 5 milen, (enkel resa) vi har dit bara för att äta. Stället är dessutom så pass mysigt och populärt att man behöver boka bord innan för att vara säker på att få en plats, så det hade Robban gjort.
När vi kom in i restaurangen så stannade vi snällt, som man ska, innanför dörren och väntade på någon som skulle komma och visa oss till det bord som var tänkt för oss.
En trevlig servitris kommer fram, frågar om vi bokat bord och hälsar oss sedan välkomna innan hon går in i restaurangen, med Robban och mig i släptåg, på väg mot vårt bord.
Väl framme vid bordet så börjar Robban genast att dra ut en stol och göra sig redo för att sätta sig. Men han drar ut stolen som har ryggen mot dörren?!?! Det där brukar ju var ”min” stol?? Och nu var jag på något sätt inställd på att det var just där jag skulle sitta.
Så när Robban drar ut stolen så beter jag mig som om den dragits ut för mig. Jag säger ”Åh, tack” slänger mig snabbt ner på stolen och sätter mig till rätta. Servitrisen, som nog inte alls förstår vad som hände, lägger huvudet lite på sned och utbrister ”Naaaaw…” och tycker nog att Robban är en riktig gentleman.
Både jag och Robban bröt ihop och garvade. Robban, som nu verkade stolt över sin oplanerade gentlemans handling accepterade bara sitt öde och satte sig på den stol som han egentligen ansett var avsedd för mig. 🤣
Robban ÄR absolut en gentleman på så oerhört många vis. Men att dra ut stolen för mig har han nog aldrig tidigare gjort. 🤣
Jag undrar om servitrisen hade sagt ”Naaaw” om hon hade hört när han senare sa till mig att jag är en ”jefla käring” 🤣
0 kommentarer