MacGiver och självmordsförsök

Det är så otroligt skönt att åka iväg med husvagnen. Det är i stort sett bara då som både jag och Robban slappnar av på riktigt.

Så fort man har fått vagnen och alla saker på plats så finns det liksom inga måsten. Ja förutom att hålla cider/öl kalla och se till att dricka mycket vatten i värmen.

Det är otroligt skönt att komma iväg med människor man tycker om och speciellt under midsommar. Men det är precis lika skönt att komma hem efteråt. Och det vill man gärna göra utan några som helst missöden. Det där med missöden slapp vi dock inte denna gången.

Midsommarhelgen har varit riktigt bra. Sol, värme (nästan lite för varmt) bad i havet, god mat, goda drinkar, mycket skratt och nya bekantskaper.

Jag har dock varit katastrofalt dålig på att fotografera!!! Men någon enstaka bild har jag ändå från helgen.

Idag var det dags att återvända hem till lilla hålan och verkligheten. Vårt resesällskap hade tider att passa idag så dom ”droppade av” en efter en. Jag och Robban tog det lugnt utan stress. När dom andra kört så tog vi tag i att plocka ner förtältet. När vi skulle dra det ur skenan på vagnen så smällde Robban igen dörren för att tältet liksom inte skulle haka i dörren. Och det var ju bra för det gled av så bra så bra.

Vi gjorde som vanligt och la ut tältet på gräset för att vika ihop det. Och jag lämnade Robban en liten stund för att gå in och hämta något i husvagnen. Jag stegade fram och vred på handtaget på dörren……. Bara för att inse att dörren var LÅST!!! 😫

På en microsekund insåg jag vad som hade hänt. Någon av oss (förmodligen Robban eftersom jag aldrig gör några fel 😉) måste ha råkat slå till ”lås spaken” innan dörren slogs igen. VARFÖR går det ens att göra det??? Det borde vara lag på att en dörr inte ska kunna låsas om man inte befinner sig på insidan eller håller en nyckel i sin hand!!! Nu hade så klart varken jag eller Robban någon nyckel för bådas låg så klart inne i husvagnen.

Det var alldeles för varmt för att någon av oss skulle ha orken att ens bli lite upprörda. Även om jag grät inombords när jag insåg att det nog skulle ta liiite längre tid att komma hem än vad vi hade tänkt. Men min tillit till att problemet skulle lösas låg helt och hållet hos Robban. Jag visste att han skulle lösa det på ett eller annat sätt.

Hans första försök till lösning var att han skulle cykla ett varv på campingen och se om han hittade någon som hade likadan husvagn som oss för att se om deras nyckel passade i vårt lås. Chansen att det skulle gå var väldigt liten men är låset bara lite slitet så kan det gå. Och det var ju värt ett försök. Cykla iväg du bara. Nyckeln till den låsta cykeln hittar du inne i den låsta husvagnen. 😉 Han fick helt enkelt gå.

Under tiden så satt jag kvar på den ensamma lilla stol som vi inte packat in ännu. Där satt jag och glodde på vår låsta husvagn medana de grannar som fanns kvar sprang ut och in genom sina vidöppna husvagnsdörrar. Dom gjorde det säkert bara för att hånas.

Han kom tillbaka med en nyckel men det var ju nästan självklart att den inte skulle passa. Så enkelt skulle det väl ändå inte vara! Så han lallade iväg igen för att lämna tillbaka nyckeln och försöka hitta en annan lösning.

Jag satt snällt kvar utanför husvagnen och trånade efter min vattenflaska som, likt allt annat, befann sig påinsidan av husvagnen.

Sen slog det mig, när jag satt där, att om oturen ville bli ännu värre så skulle det ju vara att en geting passade på att sticka mig. För var tror ni att min spruta låg? Just precis! Inne i husvagnen 🙄Tack och lov så lätt geingarna mig vara!!

Och plötsligt kom MacGyver (Robban) vandrande med en stege på axeln.

Tack och lov så hade varken jag eller Robban stängt takluckan och nu var Robbans plan att öppna dörren från det hållet.

När det väl var öppet igen så fortsatte vi att packa ihop (med nycklarna på utsidan) och gjorde en överenskommelse om att kopiera upp en nyckel som ska förvaras på något smart ställe på utsidan av vagnen så att detta inte händer igen!!

Äntligen kunde vi börja köra hemåt. Men vi han inte många kilometer innan det höll på att gå riktigt illa. På en åker kom ett gäng dovhjortar speingande. Dom sprang längst med vägen när jag fick syn på dom och jag skulle uppmärksamma Robban som inte alls hade sett dom. Jag fattade ju att dom när som helst skulle göra ett gemensamt självmordsförsök genom att vända rakt ut i gatan framför vår bil. Jag fick lite panik och när jag skulle uppmärksamma Robban så fick jag liksom inte fram orden utan pekade bara mot själmordskandidaterna och stötte ur mig konstiga läten. Robban trodde till en början att jag hade fått syn på någon skylt om en loppis som jag ville in på. 🤣 Men tack och lov så fick han syn på dom i sista sekunden, reagerade blixtsnabbt och stod på bromsen. Det tog kortare tid för honom att undvika kollisionen än vad det tog för mitt hjärta att återfinna sin normala rytm!!

Efter mötet med dovhjortarna så gick resten av resan tack och lov bra och vi kom hem till slut. Trötta men nöjda med helgen……Ja förutom den där incidenten med den låsta dörren. 🫣